Under Gustav IIIs krig mot Ryssland gick hans flotta in i Finska viken. Kungen hade för avsikt att anfalla den ryska flottan vid Viborg, men det gick så där med det. Under tiden som striderna nära Viborg pågick kom den ryska flottan och stängde in svenskarna nära Viborg, genom att ställa upp sig på flera rader i den smala farleden.

Kriget på land gick uruselt för Sverige, och det skulle gå minst lika uruselt om man inte tog sig ut ur den här knipan. Natten den 3:e juli kom passande vindar, och kungen beodrade en utbrytning.

Det hela gick rätt bra att börja med. Den ryska flottan satt i stort sett och såg på när svenskarna kom blåsande. Men ett brännskepp (ett fartyg vars uppgift det var att brinna och ta fiendeskepp med sig i lågorna) lyckades fjutta eld på fartyget som bogserade det. När svenska skepp började explodera vaknade plötsligt ryssarna och började skjuta med sina kanoner.

Flera svenska fartyg sänktes under Viborgska Gatloppet, som det skulle kallas. Men det var nog. De fartyg som var kvar slog tillbaka mot ryssarna vid Svensksund en vecka senare. Det slaget skulle leda till den största svenska marina segern någonsin. Alla europeiska riken fick bråttom att kopiera de svenska fartygen, och Gustav III hade en bättre förhandlingspunkt när freden skulle stiftas.

Hela farsen till krig, som han själv startat, slutade ”oavgjort”, och ledde bara till förstörelse och mänskligt lidande.