Efter Sveriges nederlag och förluster under Napoleon-krigen och det påföljande Rysk-Svenska kriget var riket stympat. Stormaktstiden var ordentligt slut sedan hundra år tillbaka, trots Gustav IIIs försök till motsatsen. Dessutom hade man nu förlorat Finland till Ryssland, vilket i stort krympte riket till häften vad det varit.
Sveriges krig mot Norge var en del av kaoset som var Napoleon-krigen. Svenskarna hade besegrat danskarna, och fått dem att skriva på ett avtal om att Danmark skulle avsäga sig Norge i utbyte mot Svenska Pommern. Norrmännen såg ett lysande tillfälle att utse sin egen kung och skriva under sin egna konstitution (17:e maj 1814, så nu vet ni varför det är Norges nationaldag om någon frågar).
Svenskarna hade inte tänkt bli snuvade på utbytet däremot, och attackerade. Denna dag, den 14:e augusti 1814 skrevs Mossekonvensjonen, ett fredsfördrag mellan Sverige och Norge på i Moss. Norrmännen gick med på att ingå en personunion med Sverige under den svenska kungen Karl XIII.
Den Norsk-Svenska unionen skulle komma att bestå i knappt hundra år, till Unionsupplösningen 1905.