I slutet av 1800-talet sprack den amerikanska järnvägsbubblan. Dessutom kom Nordamerikas relativt goda tid på 70 och 80-talen mot sitt slut när priser på exportvaror sjönk. Först sjönk priserna på vete, och sedan slog den inhemska skörden fel med missväxt.
Valutan orsakade problem den med. I teorin skulle papperspengarna vara värda lika mycket som guldpengarna, men världspriset på guld sköt i höjden. Folk lade undan guldmynten, och det praktiska värdet på dem smet iväg tillsammans med guldpriset. I USA fanns det dessutom flera nya silvergruvor som fick priset på silver att sjunka. Eftersom valutan var baserad på både guld och silver så skapade det en ojämnhet.
Ekonomin var usel. Folk var arbetslösa i drivor, och marknaden skrek efter guld.
Keish av Tagish-folket arbetade som bärare. Hos de vita var han känd som Skookum Jim eftersom han var så duktig på att bära tunga laster. Den 16e augusti 1916 gick han, hans syster Shaaw Tlaa och hennes vita make George Washington Carmack runt Rabbit Creek i Yokun-territoriet, i västra Kanada nära gränsen mot Alaska. De testade marken för guld, och mycket riktigt hittade de flera korn i sina vaskpannor. De hade en snabb överläggning, och kom fram till att de skulle låta George få hela äran för fyndet och vara den som mutade in marken. De var nämligen oroliga att ingen skulle ta en urinvånares, eller för den delen en kvinnas, anspråk på allvar.
Keishs svåger höll överenskommelsen, trots att inmutningarna var i hans namn. Skookum Jim blev fenomenalt rik på sin gruvplätt, men det ledde till stora problem för honom. Alkohol och generösa gåvor till samhället och familjen hotade att utplåna hans förmögenhet, tills han bad om hjälp att få en fond uppsatt så att han skulle ha nog att skicka sina barn till skolan och inte behöva sälja det stora hus han byggt åt sig själv.
Men det var inte alla det gick så bra för. När nyheterna, och guldet, nådde San Fransisco begav sig folk av i drivor mot Klondike och Rabbit Creek, som snabbt fick namnet Bonanza Creek. De kanadensiska myndigheterna krävde att varje guldgrävare skulle ha mat med sig för ett år, för att undvika svält. Det betydde att många bar sin packning själva, i flera omgångar, ett arbete som i regel tog så lång tid att all mark hunnit mutas in när de väl var framme. Det var inte alla de runt 100000 som gav sig av mot Klondike som faktiskt kom fram, men de som gjorde det byggde upp en svampstad, som snabbt övergav när guldet tog slut under de intensiva år som följde. Många guldgrävare övergav då Klondike för nya rykten om guld västerut i Alaska.
Shaaw Tláas äktenskap med George Carmack föll ihop i åren efter Klondike. Hon vantrivdes med det rika livet och resor till Paris. George lämnade henne för en annan kvinna, och hävdade att de två aldrig faktiskt varit gifta. Utblottad återvände hon hem, där Keish byggde ett litet hus åt henne och såg till att lägga undan pengar så hon skulle ha för sitt uppehälle.
De allra flesta i Klondike tjänade precis nog för sitt uppehälle. Många spelade bort sina pengar och inmutningar på stadens salooner. De som tjänade mest på det var de som spekulerade i hela inmutningar, och de handelsmän som kunde ta extraordinära överpriset för sina varor så långt ut i vildmarken.