1884 kläckte den spanske ingenjören och sjömannen Isaac Peral en idé. Efter många studier, omdesigner och experiment presenterade han idén för den spanska flottan, och fick en budget på 5000 pesetas för att färdigtställa den.

Det första steget var att sätta flera män i ett lufttätt rum, som matades med syre via en trycktank och med en apparat som använde lut för att rensa koldioxid från luften, och flera hinkar för att samla upp kondensen. Testet visade sig vara framgångsrikt, och man kunde gå vidare med designen.

När hon slutligen kölsträcktes var hon flera meter längre än först planerat, och ett tiotal ton tyngre. 30 av hennes nästan 80 ton utgjordes av batterier. Hon drevs av två elektriska motorer, men saknade en ångmaskin eller förbränningsmotor för att kunna gå längre sträckor. På sprinten, när hon var fulladdad, var hon lika snabb som sina ättlingar som skulle tjänstgöra i första världskriget, men hennes batterier tog slut väldigt fort. I fören hade hon en torpedtub, med möjlighet att laddas om. Peral designade även ett navigationssystem med en kompass som var skyddad från störningar från skrovet och motorn och fungerade i undervattenläge. Och han designade även ett periskop åt henne.

Den här dagen, den 8e september 1888, sjösattes den första moderna ubåten, med namnet Peral efter sin uppfinnare. Hennes generella design, med en cigarrform, sin beväpning med torpeder, sina roder och sitt torn används än i dag.

Taffliga försök till muskeldrivna ubåtar hade förekommit tidigare, mest framträdande under det amerikanska frihetskriget. Men de hade varit långt från praktiska, och utgjort en större fara för sin besättning än för fienden.

Man kan än idag besöka Peral på flottmuséet i Cartagena.