Natten den 20:e september 1920 klev 100-150 “Black and Tans” av sina bussar. Under natten plundrade och satte de eld på femtio hem och företagslokaler i den lilla staden Balbriggan i närheten av Dublin. Invånarna flydde ut från staden, vissa med nöd och näppe undan lågorna, och många hade inte ens kläder på sig. Två män som blev arresterade skulle inte överleva natten, utan bajonetterades i fångenskap.

Ett kortlivat uppror hade slagits ned 1916, men nu i början av tjugotalet var kampen i full gång. Black and Tans var halvreguljära soldater, varav många var veteraner från världskriget, som sattes in i stor mängd på Irland för att trycka ned upproret. Smeknamnet kom från  färgerna på deras uniformer.

Just Balbriggan var ett svar på att två poliser, däribland en tränare för Black and Tans, dödats av IRA i en skärsmytling runt en pub några kvällar tidigare. Balbriggan gavs stor internationell uppmärksamhet, och britterna mottog stor kritik för hur de behandlade irländarna.

Upproren på Irland skulle utmynna i landets självständighet i slutet av 1921.