Jag inleder anekdoten med att säga att Romarna inte var något vidare på att ge namn åt kvinnor. Ofta fick döttrarna bara ett löpnummer, och sedan benämndes en kvinna åt vem hon var dotter till, och senare vem hennes make var. Dagens huvudperson, Agrippina den Äldre, är inget undantag.

Julius Ceasar gick över floden Rubikon och tog makten från den Romerska Senaten, men han blev aldrig imperiets kejsare. Efter en minst sagt turbulent tid blev hans adoptivson Octavius, eller Augustus den förste kejsaren.
Spola fram tiden en bit. Vipsiana Agrippina den Äldre var dotter till en god vän till kejsaren Augustus och dennes dotter. Hon var politiskt vass, populär bland folket, hade anknytningar till den kejserliga familjen och hade dessutom flera söner med goda anspråk till tronen. Dessutom var hennes man, Germanicus, en otroligt framstående general och folkhjälte.
Agrippina följde med sin man på hans militära kampanjer i Gallien. Hon var gravid, när hennes ettårige son anlände, omskött av trogna män och en duktig läkare. Med sig hade sällskapet ett brev från Aggripinas morfar kejsaren, där han i stort sett tar avsked från sin dödsbädd och förklarar att pojken är tryggare ute i fält just nu.
När ordet från huvudstaden om kejsarens död började oro koka bland legionärerna. Ingen visste riktigt vad som skulle ske nu, och trupperna visste att de var ett avgörande spelkort i maktkampen som skulle komma.
Aggripina gjorde sig redo att ge sig av. Hon klädde sin lille pojke i en soldats utrustning, komplett med samma sorts spikskor som soldaterna bar. Pojken, tillsammans med moderns charm, gjorde stor succé bland trupperna. Lillen fick även smeknamnet, Den Lille Stöveln, som han än i dag är känd för.
Myteriet bland trupperna kom av sig, och Germanicus gjorde blodigt exempel av de som hade varit bråkigast. Germanicus fortsatte sitt fälttåg, och kallades hem som en hjälte av den nye kejsaren, Tiberius.
Germanicus fick ett nytt uppdrag, denna gång i Syrien, och Aggripina följde med, fortfarande ständigt gravid. Germanicus hamnade i gräl med en annan inflytelserik romare, vilken han till slut skickade hem från Syrien. Men strax därefter dog Germanicus plötsligt, och rykterna började gå att han blivit förgiftad.
Aggripina hade hela sitt liv haft en anknytning till Kejsaren. Men nu när hennes make var död var hennes anknytning till Tiberius avskuren. Hon bad om att få gifta om sig, men nekades, antagligen eftersom hennes nye make skulle kunna göra verklighet av de politiska anknytningarna som Aggripina inte kunde dra nytta av själv, eftersom hon var kvinna.
Aggripina började bli allt mer kritisk mot kejsaren, och menade publikt att Germanicus mördats för att skära av hans söner från tronföljden. Det hela ställdes mer på sin spets när Tiberius egen son dog plötsligt.
Det tog knäcken på Tiberius. Han hade aldrig egentligen haft något intresse av politiken, och han lämnade Rom för att leva sina sist dagar i lugn exil på en ö.
Mannen han lämnade över makten till, Sejanus, gjorde snabbt slag i saken och började rensa upp bland sina politiska rivaler. Däribland Aggripina och hennes son Nero. Nero anklagades för att vara sexuellt pervers, och Aggripina för ”Arrogans och dålig attityd”. Nero avrättades, eller tog sitt eget liv. En annan son, Drusus, anklagad för att ha konspirerat, svalt ihjäl i en fängelsehåla.
Det här tog knäcken på Aggripina. Hon var förvisad till samma ö som hennes mor hade förvisat till tidigare. Efter ett ordentligt kok stryk av en soldat hade hon förlorat ett öga. Så, denna dag, den 18 oktober år 33, svalt Aggripina ihjäl efter matvägran. Precis som hennes mamma gjort, efter att hennes far Augustus förskjutit henne och anklagat henne för otrohet mot sin nye make Tiberius.

Sejanus dog plötsligt.
Och till tronen klev den lille sonen, han med soldatstövlarna, idag känd för sitt vansinne och sitt smeknamn, Caligula.