Zhu Houcong, eller Jiajing-kejsaren som han kallades, var den tolfte kejsaren i Ming-dynastin. Han hade en stark tro till spåkonst och till alkemi, och som många andra kejsare eftersträvade han odödlighet. Som ett steg mot detta tog han ett elixir, som tillverkades av mensblodet från unga oskulder. Flera unga flickor hölls i Den Förbjudna Staden, och tilläts bara ära mullbärsblad och dricka regnvatten. Flickorna, som var mellan elva och tretton år gamla, kunde få stryk om de blev sjuka eller rent av avrättas om de vägrade.
Listan av saker kejsaren utsatte kvinnorna i Den Förbjudna Staden för är alldeles för lång och otrevlig för att ta upp här. Så det var inte konstigt att några av dem, den 27:e november 1542, överrumplade honom i hans favoritkonkubins palatsbyggnad. Flickorna höll ned kejsaren medan ett par av dem försökte strypa honom med band från sina hår. Duan, som favorit-kvinnan hette, var inte där vid tillfället.
En flicka vid namn Zhang Jinlian fick kalla fötter, och rusade till kejsarinnan Fang för att varna henne. Fang skickade palatsenuckerna för att rädda kejsaren och arrestera flickorna.
Kejsaren var medvetslös en tid, men vid liv. Under tiden passade Fang på att avrätta arton flickor. De hölls vid liv under en lång tid medan små bitar i taget skars loss från deras kroppar. Familjemedlemmar till dem halshöggs, och systrar till dem giftes bort som bestraffning. Även Duan, som antagligen inte hade något med saken att göra mer än att det var i hennes rum det skedde, och Zhang Jinlian som hade varnat kejsarinnan, gick samma ohyggliga öde till mötes.
Zhu Houcong var rasande när han vaknade, över att kejsarinnan hade röjt konkurrenten Duan ur vägen. Lärdomen han tog med sig från incidenten var hädanefter välja yngre och spädare, och därför fysiskt svagare, flickor för sitt elixir.
När en brand bröt ut i palatskomplexet 1547 beordrade Zhu Houcong specifikt att kejsarinnan Fang inte skulle räddas, och hon brann inne inlåst i sina gemak.