Den frankiske kungen Pippin den Lille hade två söner. Som brukligt var bestämde han att sönerna skulle ärva var sin del av riket. Karl, den äldste av de två bröderna, ärvde vad som idag är Frankrikes atlant-kust, Holland, Belgien och en del av västra Tyskland som gränsar mot Belgien. Karloman, som lillebrodern hette, ärvde resten av vad som idag är Frankrike, Schweiz och vad som idag är sydvästra Tyskland.
Bröderna hamnade ganska omgående på kant med varandra. Båda ansåg sig den rättmättige kungen av alla Franker. Karl var den äldste av de två, men Pippin och hans drottning Betrada hade inte varit gifta ännu när han föddes, vilket gav Karloman en annan typ av legitimitet. De höll på att tjafsa av och an med varandra, till dagens händelse, den 4:e december år 771.
Karloman, som bara var 20 år gammal vid det här laget, drabbades av ett våldsamt näsblod och dog plötsligt.
Gerbega, hans drottning, var havande med parets andra son vid det här laget. Hon menade att den äldre pojken, som hade fått namnet Pippin efter farfar, var den legitima arvingen till sin fars rike, och att hon skulle vara hans regent fram tills han blev myndig.
Karl, de frankiska stormännen, och Gerbegas svärmor Betrada tyckte annorlunda. Över de två rikena var folket farligt nära uppror. Redan blossade flera inbördesstrider upp. De med makten ansåg att Karl var en starkare härskare än sina små brorssöner.
Gerbega och pojkarna flydde till Lombardernas rike, vad som idag är norra Italien, och Karl marscherade sina arméer efter dem.
Vi vet inte precis vad som hände med Gerbega, Pippin och hans lillebror. Det närmaste vi kommer är när Karl långt senare och som en gammal man skrev till sina söner och förbjöd dem att skada sina bröder och brorssöner. Kanske kände Karl att han begått ett misstag att han dödat dem, eller så var han kanske oskyldig till sin brors plötsliga död, och kanske satte han både Gerbega och pojkarna i kloster när han tagit dem till fånga.
Karl, som nu var härskare över hela sin fars rike, började erövra mer av Europa. Hans riken, och lydstater, blev så väldiga att Påven gav honom ett erkännande som den nya Kejsaren av Rom, och krönte honom som kejsare på juldagen år 800.
Vad den faktiska Kejsaren av rom, som fortfarande regerade tryggt i fjärran Konstantinopel tyckte om Väst-Européernas märkliga idéer går jag inte in på här.

Karl gick till historien som Karl den Store. Frankernas rike skulle inte bara med tiden bli Frankrike. Titeln som Kejsare grundade Kejsarstaterna, en samling med riken där vissa tusen år senare gå ihop till Tyskland.