Det romerska imperiet hade inte många politiska utlopp för vanligt folk. Huvudsakligen var det via stridsvagnskapplöpningarna, och deras supporterklubbar, som man kunde ventilera sina ståndpunkter och åsikter. I Hippodromen i Konstantinopel skanderade ofta lagen slagord, eller rent av politiska förslag, mellan loppen, så att de kunde höras av kejsaren i sitt palats alldeles intill.
532 fanns det fyra stora supportergrupper i Konstantinopel, men det var två av dem som hade särskilt inflytande. Den gröna och det blå laget, som de hette, var lika mycket hejarklackar, beundrar-klubbar, politiska partier och gatugäng. Olika romerska stormän och senatorer sponsrade lagen, för att driva sin politik och för att vinna favör bland massorna.
Till och med kejsaren Justinian hade haft ett favoritlag, de Blå. När han tillträdde tronen försökte han minimera sin inblandning, och drog tillbaka sitt stöd. Det hade kanske varit tryggare för honom att fortsätta som innan.
Under sena 531 dödades flera människor under huligan-kravaller efter ett lopp. Flera idrottsmän från de Blå och Gröna lagen åtalades för sin medverkan, och avrättades. Två stycken lyckades däremot fly, och tog sin tillflykt till sina supporters. Med kokande missnöje i staden försökte Justinian den 11:e januari 532 släta över det hela; de två mannen skulle avtjäna fängelsestraff istället för att bestraffas med döden, och därtill skulle ett extrainsatt lopp hållas.
Fansen krävde att männen skulle friges.
Från sin balkong på palatset, där Kejsaren såg loppen, kunde han höra hur ropen från åskådarna där nere ändrades. Snart började de skandera tillsammans samma slagord: ”Nika! Nika!” Seger! Seger!
Under upploppen belägrades palatset, och en motkejsare utropades av pöbeln. Kejsaren tryckte ned kravallerna med en blandning av mutor, försök att slå split mellan Grön och Blå, och brutal vapenmakt. I striderna som följde förstördes nästan halva Konstantinopel, och tiotusentals människor trampades ned, dödades av militären eller av supportervåldet.
Kejsaren avrättade den av folket tillsatta motkejsaren, återuppbyggde staden och det skadade Haga Sofia, och bannlyste många av de stormän som försökt hitta politisk vinning i kaoset. Dessa bannlysningar hade varierande verkningsgrad, och många av dem kunde snart återuppta sina poster i den kejserliga staden.