År 1838 föddes Lili’u Loloku Walania Kamaka’eha i sin morfars stora gräshydd, belägen intill Punchbowl-kratern på ön O’ahy. Enligt traditionen fick flickan ett namn efter något som hänt i anslutning till sin födsel. Händelsen som just den här flickan fick namn efter var att drottningen haft en sjukdom. Vilken sjukdom kan man gissa från namnet…
Lili’u (Gör ont), Loloku (tårögd), Walania (sveda) and Kamaka’eha (ömma ögon).
En amerikansk missionär döpte flickan några månader senare, och gav henne det kristna namnet Lydia.
Hennes familj tillhörde ali’i, Hawaiis adelsklass. Hennes födelseföräldrar var ättlingar till viktiga rådgivare till dynastin som suttit vid tronen sedan 1700-talet. Enligt vad som var brukligt adopterades flickan av andra medlemmar av sin stora familj, och uppfostrades av dem.
Hon fick en kristen utbildning, och uppvaktades från tidig ålder av en amerikansk köpman. En förlovning med en barndomsvän, William Charles Lunalilo (som under ett kort tag skulle komma att vara Hawaiis monark) avbröts på inrådan av den regerande kungen. Slutligen blev hon förälskad i en amerikan vid namn John Owen Dominis, som var kungens sekreterare, och paret gifte sig. De fick aldrig några egna barn, men trots makens önskningar så adopterade Lili’u Loloku Walania Kamaka’eha flera barn.
Hon förblev god vän med kungahuset, och på grund av sitt stora musikintresse fick hon 1862 uppdraget att komponera Hawaiis nationalsång. Man kan tro att det skulle vara hennes mest berömda stycke, men så är det inte. Vi återkommer till detta senare.
Hon var så inflytelserik att när kungen Kalākaua gjorde sin världsturné så fick hon regera i hans ställe. Hon fick hantera ett fruktansvärt utbrott av smittkoppor på öarna, som man under hennes ledning snabbt lyckades begränsa med karantären. Bland de runt sjuhundra som hann insjukna i den smittsamma sjukdomen avled en tredjedel. Hon skulle även komma att grunda en bank för kvinnor, en stiftelse för utbildning av kvinnor och 1887 skickades hon i kungens ställe till England för att representera Hawaii vid Victorias femtioårsjubileum vid tronen.
Under en resa till USA, där kungen skulle förhandla om USAs hyra av Pearl Harbor, järngreppet om Hawaiis sockerindustri och den hotande anekteringen av riket till USA, drabbades Kalākaua av en stroke och dog. Lydia Lili’u Loloku Walania Kamaka’eha svors in som Hawaiis första kvinnliga monark, och tog namnet drottning-namnet Lili’uokalani.
Under Kalākauas tid vid makten hade kungen tvingats, av en grupp europer och amerikaner som kallade sig ”Honolulus gevär, skriva på den så kallade Bajonett-konstitutionen. Lili’uokalani försökte redan från början att skriva om det avtalet, som kraftigt begränsade Hawaiis rätt till självbestämmande över sitt land och sitt folk.
Trots inrådan från sina rådgivare skrev hon en ny konstitution till Hawaii, som skulle ge rösträtt till de utan tillgångar.
Amerikanska intressen tog tillfället i akt, och med vapenmakt kontrade de drottningens försök till ”revolution” som det kallades. Den 17:e januari 1893 abdikerade Lili’uokalani. Hon skulle i sina memoarer skriva att hon hellre hade valt döden, om det inte hade varit för att hon velat skona de som slagits för hennes skull. Hon ersattes med en grupp amerikanska köpmän som verkade för att öarna skulle upptas av USA. Trots att Lili’uokalani fortsatte att slåss i det amerikanska rättsystemet så annekterades Hawaii 1898. 1959 upptogs öarna som en delstat i USA.
Lili’uokalani dog i exil i USA 1917.
Dagens låt, som hon påbörjade 1877 efter en kram hon fått under en ridtur, handlar om avsked. Hon återvände till stycket och skrev vidare på den under sin tid i husarrest efter sin abdikation.