Den 24 januari 1742 avbröts tre århundraden av Habsburgs besittning av den kejserliga tronen, när Karl VII av Wittelsbach-huset tillträdde som Tyskromersk Kejsare. Snart därefter invaderade Österrike, och den mäktiga Habsburg-drottningen Maria Theresa erövrade hans riken. På sitt slott förlöjligades han som ”Kejsaren utan land”. En vanlig vits var ”et caesar et nihil” – både kejsare och ingenting – en variation av ”aut caesar aut nihil”, vilket betyder ”Antingen kejsare eller ingenting”.
Karl VIIs korta regeringstid utgjorde höjdpunkten för den bayerska roccoccon. Många av de palats och villor han påbörjade bygga (men inte hann färdigställa) blev senare favoritresidens för kommande härskare.