Habsburgarna igen!

Karl V var verkligen på toppen. De många riken han ärvt blev sammantagna ”Riket över vilket solen aldrig gick ned”. Han var tyskromersk kejsare, kung av Spanien (och härskare över dess imperium i Amerika), Österrike, Nederländerna, norra och södra Italien, Sicilien och Sardinien. I väst var det i stort sett bara Frankrike som kunde stå emot honom.
Det hade inte varit utan bakslag, givetvis. Han hade krigat mot den franske kungen i de komplicerade Italienska krigen. 1527 hade Karls skattkistor varit tomma när det blev dags att avlöna armén, och soldaterna som dittills stridit mot fransmännen, hade vänt kosan mot Rom för att i den heliga staden förse sig med sin egen lön. Deras plundring, och tillfångatagning av Påven, anses ofta som slutet på den italienska renässansen. I England hade Henry VIII brutit mot kyrkan, efter att Karl satt sig på tvären och understrykit att Påven inte kunde tillåta en skiljsmässa mellan Henry och Karls moster, Katarina av Aragon. Reformationen spreds som en löpeld över kontinenten, en löpeld som startats av en pratig präst, vars huvudintresse verkade vara sina egna dassbesök.
Men trots detta var Karls makt i väst fenomenal. Men den hjälpte honom inte speciellt mot en annan tungviktare under den här tiden, Karls främste rival i öst, Osmanska rikets enastående sultan Suleiman den Store. Samtidigt som Henry i England skiljde sig från sin fru och tog en annan, gjorde Suleiman någonting annat oerhört: Han gifte sig med sin favoritkonkubin Hurrem och blev… monogam! Och därtill gjorde han en slavinna till en av världens mäktigaste personer.
Suleiman och Hurrem hade en agent som var en ordentlig vagel i ögat på Karl. På medelhavet seglade vid den här tiden ”Kapten Rödskägg”, Hayreddin Barbarossa, en av världshistoriens mest framgångsrika manliga pirater. (Sorry grabbar, topplistan hos pirater domineras av tjejerna.) Rödskägg härjade på Medelhavet åt sin sultan och drottning, och hade nyligen tagit Tunisien. Dessutom hade den franske kungen vänt sig till Barbarossa för hjälp mot Karl. Den fruktansvärda piraten, och franske kungen, skar i praktiken Karls väldiga imperium i två delar.
Karl var dock inte utan medel. Han samlade en enorm flotta i Spanien och seglade den mot Tunisien. Han tog Tunis, brände och plundrade staden, men kunde inte annat än se på när Rödskägg retirerade tillbaka till Algeriet.
Nu hade dock Karl ett tillfälle att vara mallig. Dessutom behövde han visa Påven vem det var som bestämde. Så den 5:e april, 1536, tågade han in i Rom i samma stil som romarnas gamla erövrare: I en triumf. För att göra plats för det fantastiska skådespelet var han tvungen att riva en stor del av staden, men det var ett pris han var villig att betala.
Under åren som följde besegrade den briljante Hayreddin Barbarossa grundligt Karls flotta. Karls imperium, underbett och ätt, skulle komma att påverka Europa i grunden. Det var först vid första världskriget som kontinentens troner stod helt utan Habsburgare.

Låten rör plundringen av Rom 1527, vilket är… ungefär samtida, och det är rätt stad och rätt kejsare iblandade. Så jag ger mig själv en pass.
(Dessutom är det kul att understryka vilka totala bad-asses Schweizergardet var.)