Som en del av USAs försök att ta Chattanooga från rebellerna behövde general-major Ormsby M. Mitchel omringa staden. Ett stort problem var att Chattanooga var så beläget att det täcktes av berg och vatten till öster och till söder. Alla eventuella försök att belägra staden skulle därför försvåras av W&As järnvägsspår som gick från Atlanta upp till Chattanooga. Sydstaterna skulle utan problem kunna skicka in trupper via järnvägen tills de hade ett lokalt övertag och bara bryta belägringen.
I mars 1862 lade civilpersonen och spionen James J. Andrews fram en plan. För den behövde han åtta frivilliga, vilka han fick. Idén var att smyga in i fiendeland och där kontakta en tågförare som var intresserad av att hjälpa dem. De åtta soldaterna skulle förstöra broar och sabotera telegrafledningar och sätta järnvägen ur bruk.
Först började den lilla gruppen gå sex mil längst rälsen, efter vilket de kunde ta tåget till Marietta i Georgia. Där upptäckte Andrews att sin kontakt hade förflyttats någon annanstans. Han frågade desperat de åtta soldaterna om någon av dem visste hur man körde ett tåg. Ingen av dem kunde detta. Två av dem blev dessutom konfronterade av soldater när de försökte sabotera telegrafledningen, men de kom undan genom att låtsas vara telegrafarbetare.
När de med nöd och näppe tagit sig hem igen var ingen av de åtta frivilliga sugna på ett försök till. Andrews var tvungen att hitta nya medhjälpare. Han skulle få en civilperson, och 20 soldater. De 22 männen sammanstrålade civilklädda i små grupper för att inte väcka uppmärksamhet.
Den 12e april 1862 stannade ett tåg, draget av lokomotivet ”The General” utanför Lacy Hotel i Big Shanty för att resenärerna skulle kunna äta frukost och för att ta ombord nytt bränsle och fylla vattentankarna. Det var där, efter tankningen, som de slog till. Med en stulen kofot kopplade Andrews loss passagerarvagnarna, och sedan satte de av, i lokomotivet, koltendern, och tre godsvagnar. Tågets konduktör, William Allen Fuller, och två andra män sprang efter tåget. Så var jakten igång.
Förföljarna hittade snabbt en hand-dressin som de hoppade ombord på. Strax norr om Big Shanty stod det gamla lokomotivet ”The Yonah” på ett stickspår. Andrews hade inte haft tid att sabotera det eftersom förföljarna var honom hack i hälarna (även utan de kraftiga uppförsbackarna här hade tidens tåg en snitthastighet på kanske 25 km i timmen).
Andrews rörde sig inte bara långsamt på grund av att de hade ett arbete att utgöra, och räls att sabotera (med bara en enda kofot). De rörde sig dessutom norrut på ett schemalagt tåg på en enkel räls. De var tvungna att hålla sig till tidtabellen ifall de inte ville möta ett södergående tåg.
Eftersom de hela tiden saboterade telegraflinjen medan de rörde sig norrut kunde de komma undan med en skröna att de var ett ammunitionståg med särskiljd prioritet på väg mot Chattanooga. Men eftersom telegraflinjen norrifrån fortfarande fungerade fick de fortfarande räkna med att tåg med prioritet kunde komma tuffande mot dem i nedförsbacken.
Eftersom generalmajoren planerade att omringa Chattanooga var det MÅNGA sådana tåg som hade prioritet bort ifrån staden av alla möjliga anledningar. Vid Kingston fick de stå och vänta en timme på passerande tåg. Det gjorde att de förföljande hade gott om tid att hinna ikapp, trots de saboterade tågväxlarna. I Kingston var det bara minuter som skiljde mellan dem och ”The Yonah”. I Kingston kunde dessutom William Allen Fuller få tag på ett annat och snabbare lokomotiv.
De hade inte mycket nytta av detta nya lokomotiv, för Andrews hade slitit upp rälsen för dem. Till fots skyndade de förbi avbrottet, tills de hittade lokomotivet Texas som stod på en sidostickare. Andrews gäng hade återigen bluffat sig förbi dem med sin prioritets-lögn. William Allen Fuller tog kommandot över Texas, och dessutom över elva soldater som hoppade ombord på lokomotivet, som i full fart började BACKA efter The General.
Det gick inget vidare för Andrews gäng. De var dåligt utrustade för att förstöra rälsen, och det kraftiga regnet gjorde det för svårt att bränna de träbroar de hade hoppats på att kunna elda upp.
Den Stora Tåg-Jakten skulle sträcka sig över 14 mil och ta sju timmar, tills nordstatarna fick slut på bränsle och flydde till fots från The General.

De blev infångade. Andrews och sju andra blev hängda för dådet. Åtta soldater lyckades fly, och lyckades ta sig hem, resande i par. De fick hjälp av sympatisörer och slavar, och ett par flöt nedströms längst Chattahoochee-floden tills de plockades upp av USAs blockadskepp i Mexikanska Gulfen. De kvarvarande sex återvände till Nordstaterna 1864 efter en fångutväxling.

Andrews projekt skulle inte göra någon betydande skada på järnvägen, och angreppet på Chattanooga misslyckades.