Dagen datum, den 13:e maj 1940, korsade Nazitysklands här floden Meuse och började därmed sin omringning av den norra allierade armégruppen.
Winston Churhill, som varit premiärminister i tre dagar vid det här laget, höll därför ett berömt tal för det brittiska underhuset, där han menade att han inte kunde lova annat än ”Blod, möda, tårar och svett” till det brittiska folket. (”Blood, toil tears and sweat”).
På svenska förvanskades talet ganska omgående till det omkastade och förkortade ”Blod svett och tårar” och brukar därför kommas ihåg fel.
Vad som är ännu mer oerhört är att Winston Churhill inte myntade de bevingade orden själv. Den 2 juli 1849 hade Guiseppe Garibaldi (vem annars?) samlat de underlägsna kämparna efter att den Romerska Republiken krossats med ”Jag erbjuder hunger, törst, forserade marscher, strid och död!”. Mellan cigarrerna och champagnen hade Churchill hunnit läsa på om Garibaldi, och var ett tag på väg att skriva en bok om honom. (Jag menar, varför skulle man skriva en bok om någon ANNAN än Garibaldi?) Oavsett vad hade Churchill lånat uttrycket flera gånger tidigare, i andra tal han hållit.
Garibaldi var inte den enda tuffingen som använt liknande uttryck, och som vi vet att Churchill var influerad av. Amerikanernas bad-ass Theodore Roosevelt hade använt denna strof när han utsågs till assisterande sekreterare för flottan: ”Every man among us is more fit to meet the duties and responsibilities of citizenship because of the perils over which, in the past, the nation has triumphed; because of the blood and sweat and tears, the labor and the anguish, through which, in the days that have gone, our forefathers moved on to triumph.” Det var kanske inte lika kort och slagkraftigt som Garibaldi och Churchills versioner. Men Theodore Roosevelt hade en tendens att babbla; vid ett tillfälle höll han ett tal nästan en timme med en kula i bröstet innan han lät någon se till såret.
Ingen av herrarna var egentligen först med uttrycket, som dykt upp i olika versioner här och var sedan antiken.