Lin Zexu var en ambitiös man, med fasta moraliska principer. Han gjorde en raketartad karriär inom den kinesiska byråkratin, och blev 1837 generalguvernör av Hunan och Hubei, där han gjorde sig känd som en omutlig och effektiv bekämpare av opiummissbruk och opiumhandel.
Två år senare fick han ett speciellt uppdrag av Kejsaren. Att stoppa opiumhandeln i Kanton. I ett öppet brev till ”Englands Härskare”, Victoria, uppmanade han britterna att sluta med handeln. Han skrev att kineserna försåg europeerna med silke, kryddor, porslin och te, och i gengäld bara fick gift.
Den effektive Lin Zexu hade snart samlat ihop 1200 ton (!!) opium, som han denna dag, tredje juni 1839, satte sina 500 arbetare på att förstöra. Drogen blandades med lut och salt, och dumpades sedan i havet. Lin Zexu läste upp en ursäkt till havet för att det fick utstå engelsmännens gift. Arbetet tog nästan en månad.
Britterna tog förstörelsen av narkotikan som ett casus belli, och snart var det första opiumkriget ett faktum. Vid fredsförhandlingarna tvingades kineserna att ge ifrån sig Hong Kong, betala ett stort skadestånd och utöka de hamnar som var öppna för utländska köpmän från en till fem.