När Serbien bröt sig fritt från Osmanska riket trädde två stora adliga hus fram. Huset Obrenović, som höll i kungamakten, var närmast knutna med Habsburgaren (ja, de IGEN!) Franz Joseph av Österrike-Ungern. Huset Karađorđević däremot var starkast influerade av Ryssland. Vardera hus fick betydande stöd från Tsaren respektive Kejsaren.
Serbiens första kungapar, Milan I och Natalia, var skandalomsusade. Kungen och drottningen kom inte speciellt bra överens. Hon hade politiska band med Ryssland, och han var gravt otrogen. När han inte låg med Winston Churchills morsa slogs kungen i en rad krig mot Osmanska riket, och till allas förvåning abdikerade han plötsligt 1889.
Deras son och efterträdare, Alexander, var bara tretton år gammal vid tillfället. Han regerade under förmyndare (främst bland dem mamma Natalia), tills han 17 år gammal genomförde en statskupp, förklarade sig själv myndig, förvisade mamma och kallade tillbaka pappa (som sedan var rikets de facto ledare fram till sin död 1901 (pappa blev 46 år)).
Innan pappas död, 1900, förvånade Alexander alla med att plötsligt förlova sig med den nio år äldre Draginja ”Draga” Mašin som varit hovdam hos mamma. Hon hade ett rykte om sig att vara lös om foten, och om att vara infertil. Därtill var hon från en obetydlig okänd familj, vilket gick stick i stäv mot de prinsessor som pappa höll på att vurma för sin sons räkning.
Om något enade Alexanders föräldrar var det detta. Milan blev arg, och Natalia blev så sur att Alexander behövde förvisa henne från riket. Alexanders ministrar sade upp sig en masse, och han hade betydande problem att fylla viktiga positioner efter detta. Det hela lugnade sig en smula när Tsar Nicholas II(som då INTE var hus Obrenović främsta allierade) gratulerade paret och meddelade att han skulle komma på brölloppet.
Alexander fortsatte att göra sig opopulär. När pappa dog, och mamma var i exil och inte var där för att stoppa honom längre försökte han tilldela sig själv mer makt. Efter varje sådant försök fick han ge eftergifter då han fick alldeles för stor backlash. När han slutligen kungjorde att hans efterträdare skulle bli Dragas opopulära brorsa, svarade huset Кarađorđević med att utropa Peter Кarađorđević till kung. Alexander svarade med att förklara undantagstillstånd och upplösa grundlagen.
Dragutin ”Apis” Dimitrijević var befäl inom underrättelsetjänsten och tillika ledare för ett hemligt sällskap vid namn ”Svarta Handen” (som ni nog hört talas om förut). Apis var drivande i vad som komma skulle, när han samlade konspiratörer runt sig, söp dem stupfulla, och sedan natten mellan den 10:e och 11:e juni 1903 ledde dem till kungens palats i Belgrad.
Konspiratörerna började att släcka ned palatsets el. I förvirringen som kom förmådde inte vakterna ordna någon betydande form av försvar. Kungen och drottningens dörr sprängdes med dynamit och… ingen var i rummet. Under två förvirrade timmar rusade attentatmännen runt på slottet. Apis själv förföljde någon han trodde var kungen i mörkret. Det visade sig vara en vakt, som sköt honom tre gånger i bröstet och lämnade attentatsledaren blödande i källaren.
Inte ens när de hotade den trogne generalen Lazar ”Stilige Laza” Petrović till livet kom man någon vart. Generalen fick tio minuter på sig att avslöja kungaparets gömställe. Generalen teg i tio minuter och blev sedan skjuten.
Sedan, mest av en slump, hittade man ett litet hål i väggen i sovrummet, som såg ut som ett nyckelhål. Bakom dörren gömde sig kungen och drottningen, som kom ut efter att de blivit lovade att bli skonade.
Så skedde inte. Paret sköts omedelbart, lemlästades, och kastades på en gödselstack.

Den Ryssland-vänlige Peter Кarađorđević tog vid som kung. Apis överlevde sina skador, och det är inte orimligt att anta att han var den som låg bakom Svarta Handens attentat mot Österrike-Ungerns Franz Ferdinand, en händelse som gått till historien med namnet ”Skotten i Sarajevo”.