Liten anpassning idag. Händelsen skedde dagen före midsommar-afton. Idag är det ju egentligen midsommar, men formellt anser vi att det är imorgon och… Kalendrar är komplicerade! Vill ni höra om skotska frihetskriget eller ej? Tänkte väl det.

Sedan kungen fallit av sin häst och dött var den skotska tronen omtvistad. Slutligen hamnade kronan hos den engelska kungen, Edward ”Skottehammaren” Långskank. William Wallace ledde ett uppror tills han blev besegrad, och gömde sig tills han slutligen blev funnen och avrättad. Men det fanns en till skotte som stod emot engelsmännen.

Detta var Robert Bruce. Han röjde personligen undan sin närmaste konkurrent genom att knivmörda honom (i en kyrka dessutom), och började det svåra arbetet att ena klanerna under sig. Till slut lyckas han faktiskt att krönas till kung. Nere i England hade Edward dött och ersatts av sin mer timide son, Edward II, men tiden var ändå knapp. När Roberts bror belägrade borgen Stirling, så sattes dagens händelser slutligen i rörelse.

En belägring var en kostsam historia för båda sidor, så det var inte ovanligt att det skedde en förhandling om när och hur borgen skulle anses intagen. I Stirlings fall hade borgen lovat att ge upp ifall de inte undsattes innan midsommarafton, och i gengäld var försvararna lovade fri lejd därifrån. Robert skyndade dit, medveten om att engelsmännen skulle göra detsamma. Han var rasande. Han hade velat ha mer tid att drilla och ena sina arméer, men nu hade hans bror provocerat fram en avgörande konfrontation.

Den engelska kungen samlade ihop en långt större, och långt mer välutrustad armé än vad Bruce hade att tillgå. Nu handlade det bara om att driva undan upprorsmakarna och frigöra Stirling. Den här dagen, dagen innan midsommarafton 1314 anlände de, och nu skulle slaget om borgen stå.

Slaget började med att den skotske kungen personligen red fram och mötte en utmanande engelsk riddare, och dräpte honom. När han strax därefter blev utskälld av sina generaler för att ha riskerat allt med en envig sade han ”Det enda jag ångrar är att jag knäckte min fina yxa över hans hjälm.”

De disciplinerade skottarna drog mästerlig nytta av sitt fotfolk med pikar, och engelsmännen, med sina mäktiga riddare och fruktade långbågsskyttar, drevs på flykten. Den engelske kungen sökte skydd hos försvararna i borgen, men där blev han hälsad att de hade för avsikt att ge upp eftersom slaget var förlorat, och att han inte kunde vara säker där.

Bruce hade lyckats med något William Wallace inte uppnått. Skottland var fritt.
https://www.youtube.com/watch?v=Xp-RkMoUYg4