Den 2:a september, år 31 före kristus, utmynnade ett årtionde av konflikt mellan två av Roms stora män i slaget vid Actium. På en sida var Octavianiuss flotta, ledd av hans förtrodda man (och fosterson) Marcus Agrippa. På andra sidan var två förenade flottor, den som tillhörde Markus Antonius, och den som tillhörde Egyptens drottning Kleopatra.
Markus Antonius fick stryk av Octavianius flotta, och blev bara precis räddad av Kleopatra och hennes flotta som hade väntat i reserv. De två flydde söderut från Grekland, men Octavianius styrkor kom ifatt dem vid Alexandria, där paret begick självmord.
Kleopatra tillbringade en stor del av sin barndom i Rom. Hennes fars ekonomiska… bedrifter… betydde nämligen att egyptierna slängt ut honom, och hans betydande skuld, ur landet. De romare som lånat honom alla pengarna bröt mot lagen och Roms utrikespolitiska beslut, och finansierade en statskupp där de återinsatte fadern.
Dynastin som de båda tillhörde var grundad av Alexander den Stores general Ptolemaios, som efter att Alexander krökat ihjäl sig gjort sig kung i det klassiskt rika och mäktiga Egypten. Sedan Ptolemaios II och hans syster Arsinoe… emh… fortsatt familjen inom familjen… var det vanligt att syskon inom den kungliga dynastin gifte sig med varandra. Det stack i ögonen på folk i Grekland; familjen var nämligen makedonier. Men det följde en gammal sed bland Egyptens härskare. Kleopatras mor, som vanligtvis inte brukar omnämnas, var till exempel antagligen hennes faster. Så när pappa dog var det bara rimligt att Kleopatra, som var 18, gifte sig med sin tioåriga lillebror.
De två nya faraonerna åkte i luven på varandra, och Klepatra flydde till Syrien där hon byggde upp en armé för att återta sin tron.
Egyptierna var inte de enda som käbblade. I Rom hade det Första Triumviratet brakat samman spektakulärt, efter att Crassus (enligt traditionen) tvingats dricka smält guld, och Ceasar beslutat sig för att bli diktator (eftersom han var en populär krigshjälte och hade en stor jävla armé att ta makten med). Den sista av de tre stora männen, Pompeius, flydde med återstonden av sina följare till Egypten.
När han kom dit var Kleopatras styrkor redan i utkanten av huvudstaden. Farao, som ville smöra för Ceasar, fattade det ödesdigra beslutet att skära huvudet av Pompeius och skicka det till Ceasar som en gåva.
Det mottogs inte speciellt bra, och Ceasar reste till Egypten för att krossa karln som mördat hans rival, ja, men även gamle vän.
Det var då Kleopatra såg till att charma upp den romerske krigsherren. Hon blev inte bara återinsatt som drottning, utan även med Ceasars barn.
Men som vi alla vet: Ceasar var bra på att ta makten men inte på att göra sig vän med folk. Så han blev knivhuggen till döds av en hög med nördar.
Rom drabbades av först ett annat triumvirat, som innehöll Octavianius (Ceasars fosterson), Markus Antonius och… nån snubbe ingen bryr sig om. I inbördeskriget som kom manövrerades ”snubben ingen bryr sig om” bort väldigt fort, men de två stora giganterna var Markus Antonius och Octavianius.
Kleopatra satsade på fel häst i det spelet. Hon slog sig ihop med Markus Antonius och fick barn även med honom, men denna dag var alltså början på slutet för hennes regering.
När Octavianius erövrade det rika och frodiga Egypten, och mördade hennes söner, upphörde inte bara Kleopatras dynasti. Det var även början på en tusenårig period där Egypten inte skulle vara självständigt.
Med sin rival ur vägen tog Octavianius namnet Augustus, och blev Roms förste kejsare.