Tyskland led hårt av sviterna efter börskraschen 1929. 1929 hade Tyskland 20 miljoner fulltidsanställda, 1933 bara 11 miljoner. Samtidigt dök lönerna 39%.
Flera försök att bilda politisk majoritet i Riksdagen skedde, men konflikter mellan de sammanslutna partierna gjorde det svårt att stifta lagar. En stark elit av konservativa, bestående av dels gamla adelssläkter och ”nyrika” affärsmän var hotade av tumultet. Framförallt fruktade de att mer vänster-inriktade partier skulle komma att få inflytande. De lade sin politiska makt bakom presidenten Hindenburg, och stödde hans användning av ”Artikel 48” som tillät presidenten att stifta lagar utan att de först godkändes av Riksdagen.
Med Artikel 48 fick Hindenburg igenom 42 lagar under 1931, att jämföras med 32 lagar som gick genom Riksdagen. 1932 använde han makten 58 gånger.
I juli 1932 vann nazisterna en stor valseger och blev största parti. Eliten, som tilltalades av Hitlers auktoritära ledning, gjorde påtryckningar på Hindenburg. De började nämligen mer och mer stötta att tillsätta Hitler som kansler. Hitler hade varit Hindenburgs närmaste motståndare under presidentvalet. I ett försök att splittra nazisterna erbjöds nazisten Gregor Strasser plats som vice-kansler, men Hitler tvingade honom att tacka nej.

Den här dagen, den 30e januari 1933 blev slutligen Adolf Hitler kansler. Riksdagsbranden bara fyra veckor efter hans tillträde spelade honom perfekt i händerna.
Ett nästintill bankrutt nazistparti saknade pengar för fortsatta valkampanjer, men fick ett stort kapitaltillskott under ett hemligt möte med affärseliten, bland annat med representanter från Krupp, i februari 1933. Valet genomfördes i mars, under det våldsamma överinseendet av både SS och SA. Detta skulle bli det sista valet där flera partier medverkade i Tyskland fram till 1990.

Under de Långa Knivarnas Natt sommaren 1934 mördade Hitler sina motståndare i partiet, däribland Gregor Strasser. Hela det paramilitära Sturm Abeilung, eller SA som det kallades, utplånades. Hitler var nu omgiven av ja-sägare, ja-sägare som dessutom var ordentligt nedknarkade.

I september 1934 utropade Hitler sig själv till reichskanzler och führer. Han skulle under sin ledning göra om Tyskland från den andra makten i Europa, till den fjärde i Berlin.