Hindenburg hade sagt att han, om han utsåg Hitler till kansler, att han då gjorde det på villkoret att han aldrig skulle behöva vara ensam i ett rum med karln. Egentligen, sade han, skulle han vilja utse Hitler till chef för postverket, så att han kunde ”slicka min baksida hela dagarna” (alltså, frimärken).
Den 31:a januari 1933, dagen efter han tillträtt som kansler, lovade Hitler att den tyska demokratin skulle bestå.
Trots att Hitler nu var kansler hade hans parti slut på ammunition. Han hade ägnat lång tid åt att sitta i opposition, och det var gott och väl. Men han visste även hur lätt det var att sätta käppar i hjulen för de styrande, eftersom han så många gånger gjort det själv. Dessutom svängde opponionen mot honom. Hans egna parti höll 37% av riksdagen, medan hans allierade fick upp andelen till 51%. Trots att han på det viset hade majoritet var det ingen given sak. Framförallt inte eftersom han inte ens riktigt hade med sig sitt eget parti i alla frågor.
Höjda tariffer på utländskt spannmål, för att gynna den tyska produktionen, slog tillbaka i högre brödpriset. Folk kokade. Efteråt skrev Hitler att han, under veckorna som faktiskt ledde fram till hans position som kansler, övervägde självmord. Det var knappast så att saker gick mycket bättre för honom nu.
Men, partiet fann stora sponsorer bland industrimagnater, eftersom de tilltalades av nazisternas anti-fackörelse-politik.
Så brann riksdagshuset. Marinus van der Lubbe, en 23-årig holländsk kommunist, greps på platsen. Trots att brandkårschefen uttryckte tveksamhet om att det faktiskt var Lubbe, och att han snarare misstänkte nazisterna, så var detta precis vad Hitler behövde.
Tillsammans med Göring och Frick skrev Hitler dagen efter en långtgående historia om hur detta var en del av ett kommunistiskt kuppförsök. Andra steg i den här kuppen skulle vara att förgifta maten vid soppkök, och att kidnappa kvinnor och barn. Som ett steg att ta itu med detta föreslog man undantagstillstånd, där medborgerliga rättigheter drogs in, där det blev lagligt att utföra visitationer utan misstanke, och där de tyska delstaternas rätt till egenstyre begränsades.

Samma eftermiddag skrev Hindenburg under förslaget.

Efter valet i mars vann nazisterna 44%. Tack vare att kommunistpartiet uteslutits ur riksdagen, och socialdemokraternas väljare undertryckts, räckte det för de två tredjedelars majoritet av rösterna som behövdes för riktigt betydande ändringar.

Dagen efter valet vajade svastiskan från tyska myndighetsbyggnader.

Trots sina intygelser att han inte skulle begränsa demokratin gjorde Hitler det motsatta. Räknat från att han utsågs till kansler tog det en månad, tre veckor, två dagar, åtta timmar och fyrtio minuter innan demokratin var helt nedmonterad.