När England var klara med att kriga mot Frankrike i Hundraåriga kriget (som pågick i 116 år) kände de sig varma i kläderna och sugna på lite mer krig. Så de började ett blodigt inbördeskrig som kallades Rosornas Krig, där två förgreningar av hus Plantaganet kämpade mot varandra om tronen.
Rosornas krig slutade med att den blivande Henry VII seglade över The Narrow Sea med sina Dothraki och drakar, och tog Englands tron. Hans trontillträde fick legitimitet inte bara genom hans stora armé utan även genom att han gifte sig med Elizabeth. På så vis förenades husen Stark och Lannister igen.
Nu hade England en ny, underbart trasslig, dynasti på tronen vid namn Tudor. Den störste pajasen i den här familjen var Henry VIIs son Henry VIII. Henry VIII avrättade de fruar han inte lyckades skilja sig från (bland annat en av dagens huvudpersoners mamma), på jakt efter en hustru som kunde ge honom en manlig arvinge. Ju längre tiden gick, desto argare, galnare och sjukare blev kungen. För att få skilja sig som han ville genomförde han den engelska reformationen, med all grace och taktkänsla som en maktfullkomlig monark är kapabel till.
Efter honom tog Edward VI vid, men han var sjuklig och dog bara 15 år gammal. Därefter var det en kort stund med Lady Jane ”Kastad under bussen” Grey. Därpå tog den katolske ”Bloody” Mary vid, och därefter Elizabeth I.
”Jungrudrottningen” Elizabeth kom på den underbara idén att INTE ha något med karlar att göra. Vilket man inte kan klandra henne för med tanke på vad som hände med hennes morsa. Hon hade även tillräckligt politisk insikt för att avrätta alla som KUNDE fundera på att ta hennes tron, och som råkade titta lustigt på henne.
En av de som hamnade under Elizabeths yxa var Mary Queen of Scots. Den skotska drottningen hade varit trolovad till den franske kungen. Men denne dog i öroninflammation i unga år. Så Mary åkte hem, gifte sig med ett fullständigt svin, och tvingades mörda honom med en enorm explosion och en diskret strypning ute på gårdsplanen.
Mary hamnade i militär konflikt med sin ettårige son, fick stryk och flydde till Elizabeth av alla personer. Så, det dröjde inte så länge innan hon blev fängslad och sedan avrättad.

Den 24:e mars 1603 tog karusellen som var hus Tudor slut, i och med att den sextionioårige Elizabeth dog. Då hon inte hade några barn letade man efter vilka andra, protestanter, som stod på tur. Den lämpligaste visade sig vara den skotske kungen James (samma som var ett år gammal när mamma tog upp vapen mot honom.). Så slutade den vansinniga Tudor-perioden, och ersattes av den vansinniga Stuart-perioden.

Vad som även är intressant är att ärkefienderna Skottland och England denna dag fogades samman i en personalunion, då länderna skulle ha samma monark. 1707 övergick det här arrangemanget till en realunion, som består än idag.