Kristina blev drottning när hennes far stupade i Lützen. Då var hon bara sex år gammal. Fram till hon fyllde arton år styrde en förmyndarregering i henne ställe. Vid Westfaliska freden tillföll enorma landområden och rikedomar Sverige. Den unga Kristina regerade en fruktad militär stormakt.
Hon skiljde sig på många sätt från sin far, Lejonet från Norden. Han hade varit intresserad av krigskonst och militärer, medan hon brann för kultur, filosofi och vetenskap. Sverige kunde inte erbjuda den unga drottningen mycket i form av bildning.
Kristina visste vad hon skulle göra. Hon vände sig till en av filosofins superstjärnor, uppfinnaren av det kartesiska koordiantsystemet, René ”Jag tänker, därför är jag” Descartes. Hon skickade ett örlogsfartyg för att hämta honom från Frankrike, och han inackorderades hösten 1649 hos den franske ambassadören i Stockholm. Filosofen erbjöds en fin plats vid hovet, en ordentlig lön och en möjlighet att utforma en vetenskaplig akademi.
Väl i Sverige skrev Descartes mest om sin intellektuella besvikelse och om sitt fysiska lidande. Han sade att Sverige var ett kallt land, där folks tankar var lika frusna som vattnet. Hovet var splittrat och jäktat, och han fann inte det lugn han hade hoppats på till sitt arbete.
Denna dag, den 11:e februari 1650 avled Descartes i sviterna av lunginflammation i Stockholm. Stormakts-Sveriges största bidrag till filosofin var att landet tog livet av en av samtidens största tänkare.