”Måhända skall det invändas, att loppet är långt. Ja, men här är det meningen, att ett riktigt mandomsprov skall avläggas.”

Det första vasaloppet skedde i all hast. I februari 1922 skrev Per Mors om idén att åka vasalopp i en tidningsartikel. Efter ett tillskott på pengar från DN satte IFK Mora upp tävlingen, som skulle efterlikna två darlkarlars skidfärd för att genskjuta Gustav Vasa innan denne nådde Norge, bara några veckor senare.
Den här dagen, den 4:e mars 1923 gick Vasaloppet för andra gången. Den här gången ställde sjukgymnasten Margit Nordin upp. Hon hade under den tiden en patient 15 kilometer bort, som hon brukade skida till. När hon åkte 3 mil skidor på vardagarna ville hon se om hon räckte till de 9 milen.
Det tog fyr i helvete förstås. Skidarrangörerna konstaterade att det räckte med ETT ”kavat fruntimmer” i loppet, och man tog stöd av svenska skidförbundets regler som menade att kvinnor inte fick tävla i sträckor på mer än 10 km.

Det dröjde till 1982 innan kvinnor fick delta igen.