Vid den här tiden då dagens anekdot utspelar sig hade Ghenghis Khans imperium, som var för stort för att regeras, splittrats upp i fyra enorma områden: Gyllene Horden, Chatagai-Khanatet, Ilkhanatet och Yuan. Kublai Khan var sonson till Ghenghis Khan, Khan över Khaner och ledare för den mäktiga Yuan-dynastin som härskade i Kina, från huvudstaden Dadu som låg där dagens Peking ligger idag. Kublai var en av världshistoriens mäktigaste monarker, med en här som var lika enorm som den var slagkraftig.
Hans flotta hade vid det här laget förstörts inte bara en gång, utan TVÅ, av tyfoner (eller Kamikaze, den heliga vinden) när han försökt erövra Japan. Sugen på revanch vände Kublai uppmärksamheten mot kungarikena Champa och Đại Việt. Kungarna där hade nämligen avvisat Kublais ambassadörer och vägrat att infinna sig i Dadu för att underkasta sig Storkhanen. Detta trots två tidigare invasioner från mongolernas sida, där de understrykt att kungarna där skulle bli vassaler för Khanen. Đại Việts kung Trần Nhân Tông visade sig allt annat än samarbetsvillig, trots att Kublai tagit det närliggande Champa där han hade ett ordentligt stryptag om området.
Kublai skickade därför en dubbel invasion: En armé och en flotta, för att inta staden som idag heter Hanaoi. Men när maten började ta slut för den väldiga hären började problemen. Vietnameserna anföll dessutom de fartyg med vilken han försökte försörja armén från Kina.
Den svältande armén försökte fly från Vietnam norrut genom skogen, men förstördes av kungens trupper. Generalen tog sig tillbaka till Kina med nöd och näppe. Den väldiga flottan försökte ta sig ut från landet via samma rutt de seglat in, längst Bạch Đằng-floden. Trần Nhân Tông skickade sina skickliga stor-prinsar, som tampats med Kublais styrkor flera gånger tidigare, att förstöra flottan. Mongolerna seglade rakt in i ett bakhåll.
Järnspetsade pålar fördes ned i flodfåran, på sådan höjd att de större kinesiska skeppen inte kunde ta sig över dem vid lågvatten. Sedan lät vietnameserna sig jagas längst floden av den mäktiga mongoliska flottan, tills det att fartygen körde på pålarna och inte kunde komma vidare. Under ett intensivt slag den 9:e april 1288 förstördes den invaderande flottan i grunden. Över 500 skepp förlorades.

Detta var något närmast unikt. Det var inga många som kunde stå emot den mongoliska krigsmaskinen.