”Ack, vilken konstnär som dör med mig!”

Nero blev kejsare vid 16 års ålder, mycket på grund av sin mor Agrippina den yngre (som även var syrra till knäppgöken Caligula). Hon gifte sig med kejsaren Claudius (sin farbror), och fick denne att inte bara adoptera Nero utan även utse honom till sin efterföljare, framför sin egen son Britannicus. Därefter säger många historieskrivare att Agrippina förgiftade sin make med en tallrik svamp.
Den unge kejsaren guidades och influerades av dels sin mor, dels sin livvaktskapten, och dels sin lärare. Modern försökte hålla sonen i kort koppel, vilket resulterade i att han försökte mörda henne i riktiga bond-skurks-maskiner.
Nej, jag kan inte bara lämna det. Vi måste göra en sidostickare här: Det sista försöket gick till på följande sätt: Han försökte mörda henne genom att ett blynedtyngt tak skulle krossat henne och sedan samma tak skulle sänkt en båt! Hon kom undan taket och båten sjönk inte förrän besättningen borrade hål i den, och Agrippinas kompis fick huvudet krossat med en åra för de trodde att det var hon och hon själv simmade till land och och och… Ja. Oavsett vad, Agrippina frågade Neros torpeder om de tänkte knivhugga den livmoder som burit kejsaren. (Det visade sig att, ja, ja, det tänkte de, och de högg ihjäl henne med hugg mot sagda livmoder).
Nero spårade ur mer och mer som kejsare. Det är svårt att säga vad som är sant och inte, för inte bara störtades han senare, han utgjorde även sluttampen på den dynasti som grundat imperiet. (Julio-Claudiska dynastin.) Hans motståndare hade all anledning att svärta honom.
Oavsett vad: Han gjorde levande ljus av kristna och prydde sin trädgård med dem för fester, han spelade instrument medan Rom brann, han ställde upp i olympiska spelen och vann alla medaljer (även de i poesi, en gren han själv införde, och i stridsvagnsloppet där han kraschade sin vagn.), kastrerade en pojke för att sedan gifta sig med honom, tvingandes honom att framträda som kejsarens döda fru. Pojken, som gått till historien som ”Sporus” (ett obscent ord) överlevde Nero men tog sitt liv innan han var schemalagd att våldtas till döds i en teaterpjäs.
Oavsett vad. Nero fullkomligt dröp av skandaler. Under ett enormt uppror i Gallien försökte Nero lugna senaten genom att säga att han skulle sjunga för upprorsmakarna och därmed beveka dem. Senaten trodde inte på planen. Istället tillsatte de snabbt en annan kejsare. Nero flydde, övergiven av sina livvakter, till en villa utanför Rom.

Dagens datum, den 9:e juni år 68, tog Nero sitt liv. Han lär ha citerat poesi in i det sista, och beordrat sin sekreterare att knivhugga honom i halsen.

Vad som tog vid härefter var ett kaotiskt inbördeskrig som gått till historien som ”året med fyra kejsare”.