I maj 1926 tog den portugisiska militären makten, och Portugal blev en militärdiktatur. Man kan dra direkta paralleller mellan Estado Novo, som regimen kallades, och de samtida regimerna i Italien och Tyskland. António de Oliveira Salazar, en ekonomiprofessor, avancerade från finsminister till premiärminister under åren som följde. En man vid namn Marcelo Caetano efterträdde honom som diktator 1968 och förblev detta fram till Nejlikerevolutionen, denna dag den 25:e april 1974.
Kuppen, som genomfördes av vänsterlutande militärer, fick ett massivt folkligt stöd. Dessutom var den ovanligt oblodig. Bara fyra människor fick sätta livet till. Folkmassorna gav regimens soldater nejlikor för att uppmana dem att inte skjuta, och när gatorna fylldes av firande människor satte man nejlikor i gevärspipor och på uniformer.
Revolutionen lyckades ge Portugal en demokrati. På dagen året efter hölls det första fria valet. Salazarbron, som korsar floden igenom Lissabon, bytte namn till 25:e april-bron, och Portugal gjorde avkall på sina afrikanska kolonier.
Revolutionärerna använde två sånger, som spelades på radio, som signaler. Den första, ”E depois do adeus” (Och efter avskedet), var Portugals bidrag i melodifestivalen det året, och startskottet för revolutionen. Den andra, den bannlysta ”Grândola, Vila Morena” med Zeca Afonso, var en signal att man hade tagit viktiga platser i landet.

25:e april är efter detta en helgdag i landet.

E depois do adeus

Grândola, Vila Morena