21 juni, Boxarupproret och slaget om Beijing

Den här konflikten är besvärlig att presentera rättvist. En av sidorna bestod av icke skriftkunniga bönder, och vad vi vet om dem är nästan bara uppskrivet av de som stod på andra sidan.

I slutet av 1800-talet fanns det en stor folkrörelse i norra Kina. Under kriget mot Japan 1895 försvann landsbygdens soldater till fronten. De fattiga och hårdföra människorna på de stora slätterna vände sig till magi och kung-fu för att försvara sig. De saknade soldaterna ersattes av Boxarna, som slogs med fötter, nävar och spjut, mot rövare och i byfejder. Och tiderna var hårda, inte bara på grund av krigen. Många naturkatastrofer förstörde skördar och svepte bort infrastruktur.

Under den här tiden fanns även en kraftig tveksamhet mot allt utländskt. Det var inte speciellt märkligt. Kriget mot Japan var i färskt minne, och tidigare hade Britterna tagit till vapen för att kineserna inte skulle stänga ned deras opiumhandel. Slagord och slogans från företagare på kusten, som kommit att konkurrera med västerländska firmor för att uppföra järnvägar, spred sig till landsbygden och blandades med fientligheten mot de kristna som bodde där. Kristna började dödas i tusental.

År 1900 strömmade Boxarna in i Beijing i tiotusental. I den Förbjudna Staden hade det nyligen skett en kupp, där de ministrar som var öppna för att omfamna det västerländska hade kastats i fängelse. Kejsarinnan kallade snart Boxarna för ”rättfärdiga”, och beordrade sina soldater att belägra Legatkvarteret, ett område i Beijing där utländska diplomater höll till. Hit hade även tusentals kristna flyktingar sökt sig. Dagen därpå, den 21:a juni, förklarade hon även formellt krig mot USA, Förenade Kungarikena, Tyskland, Frankrike och Japan.

Belägringen av Legat-kvarteret skulle fortgå i 55 dagar. Ett första försök från de allierade utlänningarna att ta sig till staden slogs tillbaka, men senare lyckades en märklig koalition av länder skicka en total styrka på runt 45000 man. Efter två dagars stridligheter mot den kejserliga armén och mot Boxarna lyckades de bryta belägringen. På det följde ungefär ett års skövling av Beijing och norra Kina.

Boxarna påstod sig bland annat att vara immuna mot kulor, vilket även gjorde deras rekryter orädda. Ifall kulor faktiskt dödade en Boxare förklarades det med att ritualen var påverkad. Kanske hade en menstruerande kvinna varit närvarande, eller så hade någon ätit vitlök.

På den allierade sidan slogs soldater från:

UK (även Australien och Indien)

Ryssland

Frankrike

Japan

Tyskland

USA

Italien

Österrike-Ungern

och till dem kom folk från ambassaderna, som dessutom involverade Nederländerna, Belgien och Spanien, och dessutom kinesiska kristna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *