Det är svårt att säga om sultanen Ibrahim var galen, eller bara inkompetent. Hans motståndare hävdade det första, något som är rätt vanligt bland härskare som störtats eller mördats. Han lär ha haft en kärlek för pälsar, på vilka han lade en förmögenhet. Även för runda slavkvinnor, som hans mor Kösem Sultan köpte åt honom på slavmarknaden.

Med hjälp av sin egen mor störtades Ibrahim från sin tron denna dag den 8:e augusti 1648. Startskottet på kuppen var när hans Stor-Vizir slitits i stycken av en uppretad folkmassa på Konstantinopels gator. Tio dagar senare avrättades Ibrahim, av sin egen favorit-bödel. Kuppen gjorde Mehmed IV, Ibrahims sexåriga son, till imperiets sultan..

Vid ett tillfälle hade Ibrahim blivit så upprörd på pojkens mor, att han slungat ned honom i en vattencistern. Harem-tjänarna räddade pojken, som efter det drogs med ett fult ärr i skalpen. Mehmed skulle bli Osman-dynastins näst längst regerande sultan, efter endast Suleiman den Store.

Han lyckades sitta kvar trots många stora katastrofer mot hans styre. Han avrättade sin farmor, samma Kösem Sultan som hjälpt att sätta honom på tronen, efter att hon försökt placera en av hans bröder där istället. 1660 brann stora delar av Konstantinopel ned, och den brända staden härjades därefter av pest och svält, och därtill organiserad förföljelse av stadens judar.

Under ett krig där Mehmed stödde Ungerns revolt mot Österrike belägrade sultanen Wien med en fullständigt kolossal armé 1683. Efter att Heliga Ligan, med den polsk-litaueska kungen i spetsen, undsatt staden (bland annat med en av världshistoriens största kavallerichocker), skedde en katastrofal oordnad reträtt, som kostade imperiet en stor del av sin krigsmakt.

1687 avsattes Mehmed via en kupp till fördel för sin bror. Han hade då regerat i 39 år.