Orestes hemland blev invaderat av Hunnen Attila, och han kom att tillbringa mycket tid på härförarens hov. Med tiden blev han en av Attilas mest förtrogna.
Attila hade satt hård press på Västrom, dels genom egna angrepp och dels via de många flyende folk hunnerna drev framför sig. Men Attila dog plötsligt, och Orestes återvände till Rom där han blev en framstående militär och politiker. Men han gjorde en kupp, och tillsatte sin tioårige son Romulus Augustulus (Augustulus är ett smeknamn, betydande “lille Augustus”) som kejsare. Pojken var givetvis sin pappas marionett. Kejsaren Zeno i Konstantinopel, Östroms härskare, godkände aldrig sin västliga unga kollega, men det spelade inte stor roll för Orestes som fick härska.
Men det fanns en till man, vid namn Odoacer, som vars far även han hade tjänat under Attila. Odoacer var en framstående ledare för en stor del av imperiets legosoldater. Han besegrade Orestes i fält, och lät avrätta honom, innan han tågade mot Ravenna, som vid den här tiden var imperiets huvudstad.
Den 4:e september 476 intog han staden och avsatte kejsaren. Odoacer lät pojken leva, och han lär ha levat till åtminstone medelåldern, där han drog sig tillbaka för att grunda ett kloster. Politiken snurrade förbi runt den tidigare kejsaren, och ingen såg honom som ett tillräckligt hot för att röja honom ur vägen.
Odoacer utropade sig till Italiens kung. Andra delar av imperiet följde samma öde, när ambitiösa militärer gjorde sig till härskare. Västrom föll alltså denna dag, och många historiker anser att händelsen är startskottet för den europeiska medeltiden.
Kung Odoacer hamnade med tiden på kant med Östroms kejsare Zeno, när han började knyta för nära politiska band med generaler som befann sig i öppet uppror mot Konstantinopel. Zeno vände sig till sin fiende, ostgoten Theodoric, och erbjöd honom Italien ifall han röjde undan Odoacer. Sagt och gjort. Efter besvärliga strider, där Theodoric fick ta hjälp av Västgoterna, störtades Odoacer och ett gotiskt rike upprättades i Italien.