12 september – De bevingade hussarerna

Det Osmanska imperiet, regerat av Osmans ättlingar, skulle komma att strida i nästan 300 år mot huset Habsburg, som hade sitt säte i det Tysk-romerska imperiet. Sultanen Mehmed IVs storvizir, Kara Mustafa Pasha, hade sedan flera år administrerat ett jätteprojekt. Flera vägar byggdes ut och förbättrades, och enorma lager av krigsmateriel flyttades till den västra delen av det kolossala imperiet, redo att sättas in. Det var ett bra tillfälle att angripa, eftersom fienden hade drabbats av pest, och kejsarens försök att trycka ned protestanter innebar många nya allierade till Sultanen. 

Kara Mustafa Pasha ville undvika att belägra den viktiga staden Wien under vintern, vilket betydde att det tog 15 månader för den väldiga armén att sättas i rörelse. Det gav kejsaren gott om tid att knyta allianser, framförallt med Polen-Litauen, Venedig och Påven, och att förbereda sig på anfallet.

I september hade belägringen pågått i nästan två månader. Storviziens 150000 man, en styrka som krympt från 170 000 genom deserteringar, sjukdomar och genom omfördelning till andra viktiga uppdrag, låg i en järnring runt staden. Osmanernas kanoner hamrade stadsmurarna, och deras ingenjörer grävde tunnlar under dem, för att försöka fylla dem med krut och riva murarna underifrån. Österrikarna i sin tur grävde mot-tunnlar, och striderna var intensiva i kolmörkret i underjorden.

Det var då undsättningsstyrkan från Heliga Ligan anlände. Tyskromerska och polska  trupper tvingade storviziren att möta dem vid en bergssida intill staden. I spetsen för Heliga Ligan red den polske kungen Sobieski. De litauiska trupperna hade blivit fördröjda, och anlände först i efterhand.

Under slaget den 12 september 1683 skedde en av världshistoriens största kavallerishocker. Sobieski ledde styrkan med 3000 bevingade hussarer, och 15000 andra ryttare, ned längst bergssidan rakt in i den osmanska flanken. Vad som följde var en katastrofal panik bland sultanen trupper, som flydde hals över huvud.

Under den närmaste tiden strömmade Helga Ligan in i Ungern och Balkan. Storvizien återvände hem, bara för att bli avrättad av den ursinnige sultanen. Slaget vid Wien, och ryttarnas anfall, räknas av många som slutet på Osmanernas expansion i Europa, och av somliga som början på slutet av imperiets storhetstid.

https://www.youtube.com/watch?v=CxlRJsQ7p2k

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *