I början av 1066 dog den engelske kungen Edward den fromme. Harald Godwinsson som skulle ta över skulle visa sig få ett minst sagt intensivt år, inte minst för att hans lillebror Tostig och den norske kungen Harald Hårdråde (som även han ansåg sig vara kung av England) landsteg denna dag, den 18e september.
Harald Hårdråde, eller Harald Sigurdsson som han egentligen hette, var lillebror till en ambitiös viking vid namn Olof. Olof plundrade friskt i danska och svenska farvatten, och utropade sig själv med tiden till Norges kung. Han slog sig ihop med den svenske kungen, men de båda fick stryk av den danske vid Helge Å i Skåne. Harald kände att det var dags att lämna Norden när de uppretade jarlarna avsatte hans bror.
De båda vände kosan mot Rusernas rike runt Kiev. Harald stannade där några år, och där träffade han prinsessan som skulle bli hans fru. Bröderna slogs mot Polackerna i Rusernas kungs tjänst, tills det att Harald tog 500 man och drog söderut, för att ta tjänst hos Kejsaren i Konstantinopel.
Med tiden, och efter många strider runt Medelhavet och Svarta havet, under vilka han fick namnet Bulgarbrännaren, blev kungabrodern i exil utnämnd till ledare för Varengiergardet. När kejsaren dog lär Harald ha stuckit ut ögonen på en annan tronpretendent, men han fick inte tillåtelse att lämna Miklagård. Istället flydde han, med sin fru och en enorm skatt i packningen, och återvände hem till Norden.
Väl hemma begärde han den norska tronen, och fick den. Han försökte göra anspråk på den danska, men lyckades inte ta den. Även den engelska föll honom på läppen, och han såg sitt tillfälle när Tostig Godwinsson kom till honom för att be om hjälp mot sin storebror Harald.
Harald Hårdråde Bulgarbrännaren var onekligen en certified badass™, men oturligt nog skulle det bara en vecka efter hans ankomst till England visa sig att Harald Godwinsson var minst en lika stor certified badass™, när han vann mot norrmännen och dräpte både Hårdråde och sin bror vid Stafford Bridge, i ett slag som anses vara slutet på vikingatiden.
Men 1066 var långt från över, och söderifrån kom en flotta som tillhörde en normandisk hertig kallad William Bastarden.