Idag är det fredagen den 13! Både 13 och fredag har länge ansets speciellt dåliga. Judas Iscariot var den 13:e gästen till den sista nattvarden, och Adam&Eva åt från kunskapens träd en fredag, fredag var dagen som Kain dödade sin bror, dagen som Solomons tempel föll, och dagen som Syndafloden slog till. Vid 1900-talets början populariserades otursdagen med Thomas W. Lawsons roman ”Fredagen den 13:e”.
Idag skall jag berätta om en händelse som skedde på fredagen den 13:e, och som bidragit till att ge dagen dess märkliga myt.

Så! Nog snack! Till dagens anekdot!

”Kristi och Salomos tempels fattiga riddare”, eller Tempelherreordern, var en riddarorder som sitt namn till trots astronomiskt rika. Så rika att Filip den Sköne av Frankrike stod i en enorm skuld till dem. Filip hade legat i krig med England (såklart), Flandern och var intensivt involverad i korstågen i Det Heliga Landet. Så involverad var han i det heliga landet att en uyghurisk munk dök upp i hans hov, för att å Mongol-Khanens vägnar be de kristna om hjälp mot Mamlukerna.
Efter en lång rad med olika tillbakabetalningar och kriser fann sig Filip återigen i djup skuld till De Fattiga. Så, den 13;e oktober 1307 slog hans agenter till, i gryningen, simultant över hela Filips stora rike. Hundratals tempelriddare arresterades, och erkände under tortyr till att vara kättare. Påven Clement V, som egentligen var orderns överhuvud och beskyddare, hade dragit tillbaka sin hand över riddarna. Påven var faktiskt så mycket i knät på den franske kungen att han ett par år senare flyttade den heliga tronen till Avignon. Jag kan förstå att påven ville hålla sig väl med kungen, eftersom hans föregångare blivit tillfångatagen och ruttnat iväg i en av Filips fängelsehålor.
Oavsett. Tempelherreordern återhämtade sig inte från det här slaget. De utrotades och deras tillgångar delades ut till andra riddarordnar. Det viktigaste för Filip var dock att han nu var skuldfri igen.
https://www.youtube.com/watch?v=bz1gMiRsN20