Den franske kungen Karl VI var inte frisk. Hans liv var väldigt offentligt, och därmed även hans psykiska hälsa. Under de djupaste skoven tog hans drottning Isabeau, och lillebror Hertig Ludvig I av Orléans över styret i hans ställe.
Ludvig var inte populär. Han hade rykte om sig att vara en kvinnokarl, och både han och Isabeau hade varit involverade i av ”De brinnande männens bal”, där några högt stående dansare hade fattat eld och dött. Kungen själv hade varit nära att stryka med. Isabeau planerade balen, och det rapporterades att det var Ludvigs brinnande fackla som gjorde att den förste lättantändlige dansaren tog eld.
Det pågående monsterkriget mot England (som när det slutade skulle ha pågått i 116 år), parat med att kungen var sjuk och i omgångar trodde att han var gjord av glas, gjorde tiderna svåra för Frankrike. Därför var det nog vissa som hade tilltro till dagens händelse.
Den 20:e november 1407 kallade John den Dristige, Hertig av Bourgogne, och kusin till de kungliga bröderna, till sig Ludvig. Striderna mellan Bourgogne och den franska kronan hade pågått alldeles för länge. Kusinerna lovade varandra vapenvila och vänskap.
Det skulle bara dröja tre dagar innan John den Dristiges lönnmördare kom ikapp Ludvig och dödade honom. Striderna blossade upp med full kraft, en kraft som inte skulle falna ens flera år senare när även John blev mördad. Hans son Filip vände sig till engelsmännen för en allians, vilket ledde till det hundraåriga krigets sista skede.

Bourgogne, och de stora områderna som riket hade lagt under sig, skulle komma att uppslukas av Frankrike. Med tiden tillföll riket dock släkten Habsburg (är någon förvånad att det är de igen?) via giftermål.