Hitler var en vettvillig pundare. Han hade dessutom handplockat en partitopp av vettvilliga pundare att styra tillsammans med honom. Bland de mer skärpta av dem var Hermann Göring. När flygaresset Röde Baronen, Manfred Albrecht Freiherr von Richthofen sköts ned under första världskriget blev Hermann Göring vicechef till dennes efterträdare, och hyllades som krigshjälte.
Under den misslyckade Ölkällareskuppen blev Göring blivit sårad i ljumsken av en rikoschett, och efterlyst av myndigheterna flydde han utomlands (till Odengatan i Stockholm). Han arbetade ett tag som pilot, tills han skrevs in på Aspuddens sjukhem. Han var vid det här laget starkt beroende av morfin på grund av smärtorna från sin skada, hotade sjuksköterskorna och bröt upp medicinskåp på jakt efter substansen. Det var första gången han tvångsinlades på Långbros sinnessjukhus fär våldsbenägna.
1926, efter en amnesti utfärdats för de som var med i kuppförsöket, återvände Göring till Tyskland. Han fortsatte att stiga i graderna inom nazistpartiet. Under Långa Knivarnas Natt röjde Göring undan sin främsta rival, Ernst Röhm. Sedan var vägen öppen för honom. Att han var chef för Flygvapnet var bara en av hans ansvar, han hade dessutom otaliga andra ämbeten uppfunna för hans skull. Han gav ordern för den ”slutgiltiga lösningen i judefrågan”, inrättade de första koncentrationslägren, och grundade Gestapo.
Hitler ansåg Göring sin andre man, och kungjorde att om något skulle hända honom, om han skulle vara hindrad att agera, död eller kidnappad, så skulle Göring agera i hans ställe. Vilket leder oss till dagens händelser, den 23:e april 1945.
Hitler var sur, stressad och tystlåten. Dagarna innan hade han för första gången erkänt att kriget var förlorat. Röda Armén var redan i Berlin, och ryckte allt närmare bunkern där han, Martin Bormann och Joseph Goebbels skulle leda det sista försvaret. Hermann Göring hade skickats söderut, eftersom Hitler ansåg att han var i en bättre position än någon annan att driva fredsförhandlingar. (Vilket nog var sant. Hitler var… ja, Hitler, och Joseph Goebbels var ett psykotiskt monster. Det var fortfarande orelevant: De allierade hade ingen avsikt att förhandla. De ville ha en villkorslös kapitulation.)
Den 23:e anlände ett noggrant formulerat telegram till bunkern. Göring hade överlagt med sina närmaste om vad det skulle innehålla. I telegrammet refererade han till formuleringen ”hindrad att agera”, och menade att Hitler från sin bunker inte kunde leda Tyskland. Därför menade Göring att han behövde ta över styret, ifall inte annat svar kom från Hitler vid 22.00-tiden samma dag.
Hitler läste telegrammet utan mycket reaktion. Men Goebbels och Bormann såg sitt tillfälle, och lyckades elda upp diktatorn över telegrammet, detta kuppförsök. Vittnen berättar att de inte hade sett Hitler så energisk och levande på månader som i sitt raseri över Görings förräderi. Den sista befälskedjan, det sista styret i bunkern brakade samman med Hitlers utbrott. Göring förklarades som landsförrädare och erbjöds att få leva ifall han avsade sig sina titlar.
Detta gjorde Göring utan att bråka, men Martin Bormann såg ändå till att SS-agenter arresterade honom.
Den Röda Armén ryckte allt närmare bunkern, och på valborgsmässoafton sköt Hitler både sig själv och sin nyvigda hustru Eva.
Året därpå, på natten innan han skulle avrättas för krigsbrott, tog Göring sitt eget liv genom att bita sönder en cyanidampull som han gömt på sin person under fängelsetiden.