25 april – Påven får stryk

När påven Adrian I dog fick kardinalerna bråttom. På bara några dagar var den gamle påven begraven, och den nye vald och smord. De skyndade sig att få iväg ett brev till en man som är bland dem som genom sina erövringar format västra Europa mest: Karl den Store. Faktumet var nog den att man var orolig att Karl skulle blanda sig i påvevalet ifall de inte hade ett färdigt resultat att bara delge honom. Förutom valresultatet skickade de Karl Sankte Peters Nycklar, och Vatikanens standard, för att verkligen visa strupen. De måste ha andats ut en suck av lättnad när Karl svarade med ett gratulationsbrev, och en stor skatt som gåva till den nyvalde påven.
Det fanns dock andra som var missnöjda med den nye påven, som tagit namnet Leo III. Under processionen för Påskdagen, denna dag den 25:e april 799, hoppade flera män på Leo. Om han inte i sista stund blivit räddad av Karl den Stores sändebud och deras livvakter hade de antagligen lyckats gröpa ut hans ögon och slita ut hans tunga. De var nämligen på god väg. Antagligen var dådet motiverat av klassförakt; det fanns nämligen många som ansåg att Påven borde väljas bland de av ädelt blod och inte från så ödmjuka familjer som Leos.
Karls delegation tog hand om Påven och skyddade honom, och hjälpe honom att fly undan Rom till Paderborn som ligger i vad som idag är Tyskland, i hjärtat av Karls rike.
Leo skulle återvända till Rom, och med eftertryck, för han tog Karl med sig. På juldagen år 800 satte han kronan på Karls huvud och förklarade honom Kejsare av Rom. Detta kan tyckas märkligt, eftersom Rom redan hade en Kejsarinna, Irene av Athen, som regerade från Konstantinopel, som varit Roms huvudstad i nästan ett halvt årtusende vid det här laget. Sanningen var nog den att Kejsarinnan (förutom att hon kontroversiellt var kvinna), inte hade en enorm här placerad alldeles intill Påvestaten. Dessutom hade Kejsarinnan fullt upp med kalifatet som Mohammed grundat, som vid det här laget erövrat… typ allt.
Leo skulle komma att ge Karl styret över många områden i Italien. Bland annat över ön Korsika, som tillföll Kejsaren så han skulle kunna skydda den från angrepp från Al-Andalus. Det hindrade dock inte Korsika, att tillammans med Sardinien, falla i muslimernas händer ändå.
Karls relation till Leo skulle ligga till grund för ett långt och komplicerat förhållande mellan den Tysk-Romerska kejsaren och Påven. Den siste Kejsaren (av hus Habsburg, vad annars??) skulle avsäga sig sin krona tusen år senare efter ett förkrossande nederlag mot den Korsika-födde Napoleon.

https://www.youtube.com/watch?v=DcFpvolRN3w

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *