15 maj – Siciliens nederlag

Efter att Napoleon besegrades 1815 vid Waterloo (tack Abba att vi inte glömmer det) hölls ett sammanträde i Wien. Europa skulle ritas om på nytt. Mötet hade enorma konsekvenser, men för just Sicilien, som vi fokuserar på idag, betydde det att kungarikena Neapel och Sicilien slogs ihop i en union, som kallades ”Kungariket Bägge Sicilierna”. Detta rike regerades av en dynasti av huset Bourbon. Familjen hade under Napoleon-krigen flytt från sitt hov i Neapel och slagit sig ned i Palermo, med understöd från brittiske amiralen ”Inlagt i en tunna konjak” Nelson.
Det här kungariket hade existerat tidigare, efter att Sicilien erövrats av Normanderna (även om den erövringen tog en paus på grund av spindlar. (Seriöst, kolla upp det.)) Den hade dock splittrats upp efter den Sicilianska Aftonsången senare under medeltiden, där Frankrike slängdes ut från Sicilien, och kungen av Aragon istället erbjöds kronan.
Missnöjet kokade på ön, vars folk förlorat det mesta av sitt självbestämmande. Fattigdom och en grym polis-kår spädde på det hela. En kolera-epidemi som skördade många offer skylldes på kunga-husets vanstyre.
Upproret bröt ut i januari 1848, det första stora upproret i en enorm våg av revolutioner som svepte över Europa 1848-1849 (den Européeiska Våren kan vi rent av kalla den).
Den välbefästa staden Messina var kungamaktens sista tillhåll på ön. Den intogs aldrig helt av revolutionärerna. Vissa kvarter förblev i soldaternas kontroll. Det var i Messina som kungen började återta sitt rike.
Kungen skickade dit sina soldater en masse, med understöd av avbetalda rövare vars uppdrag var att sprida kaos. Folk våldtogs och mördades, inte sällan i kyrkorna där de tagit sin tillflykt. Kungens flotta bombarderade staden med sina kanoner. De sista revolutionärerna som var kvar i Messina kastade sig själva, och sina italienska trikolorer, i en klosterbrunn hellre än att låta sig tas av soldaterna. Utländska skribenter vittnade om att man inte kunde undgå att kliva på lik när man tog sig fram över gatorna.
Rebellernas stat, som klamrade sig fast vid en existens på Sicilien under 16 månader, var väldigt progressiv för sin tid. De hade ett demokratiskt valt parlament och en president. Det fanns idéer om att ena hela Italien i denna republik, som dock krossades av de kungatrogna.
Den 15:e maj 1849 var det över. Sicilien var återtaget, drömmen om en demokratisk republik var krossad, och presidenten flydde till Malta. Kungen återvände till Sicilien, nu med smeknamnet ”Re Bomba” efter sin hänsynslösa beskjutning av Messina.
1848 var även året Guiseppe Garibaldi återvände till Italien efter sin exil, och frihetskamp, i Amerika. På masten till fartyget hängde en italiensk tricolor, som var ihopsydd av en grön flagga, röda klädesplagg, och ett vitt lakan.
1860 skulle han lyckas överta ”De Bägge Sicilierna”. Hans 1000 frivilliga klädda i röda skjortor som var menade för slakteriarbetare stal skepp för att ta sig över havet, och fick ett massivt stöd från frigivna politiska fångar och Siciliens befolkning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *