De tidigare elektriska belysningssystemen var helvilda. Men intresset från investerare och allmänheten var ändå enormt; folk avskydde att fumla runt i mörkret. Innan man riktigt kommit på hur man skulle lösa gatubelysningen var ett populärt förslag, som faktiskt implementerades på sina ställen, att ha enorma ”Månljustorn” som lyste upp stora delar av städerna från en enda hög-Volts-växelströms-ljusbågelampa. Systemet var väldigt energieffektivt, men skulle ge ett kallt skarpt ljus från ett stort torn, som lyste upp flera kvarter på en enda gång.
Det visade sig vara väldigt behagligt.
Elektricitet-giganten Thomas Eddison hade redan stora summor investerade i sina likströmslösningar. Fördelarna med hans likström var uppenbara; tidiga kraftledningar trillade ofta ned, och likströmmen var inte alls lika livsfarlig som växelströmmen.
Nackdelen som Eddison brottades med var dock överföringen av elekticitet över långa sträckor. Likström har tendensen att smälta ledningar när man försöker belasta dem med hög spänning och stark ström. Sänkte man spänningen blev förlusterna i nätet enorma. Om man inte flyttade stark ström fanns det inte nog av varan när strömmen väl kom fram. Eddisons idé var att ha kraftverk lite här och var som skulle stå och spotta och surra nära där elektriciteten behövdes.
Under det sena 1880-talet och tidiga 1890-talet utkämpades ”Strömkriget”. På ena sidan var Thomas Eddison med sin likström. På den andra sidan var George Westinghouse med sin växelström. Och på växelströmmens sida studsade en annan karaktär runt; den välklädda, helnördige, geniale, celibata, duv-intresserade dårpannan Nikola Tesla. Tesla var en blandad godispåse. Å ena sidan producerade han makalösa upptäckter och uppfinningar som katapulterade utvecklingen framåt. Å andra sidan visualiserade han jordbävningsmaskiner och kabelfri elöverföring.
1888 stod många av de stora slagen i Strömkriget. Media var uppeldade över de många dödliga olyckorna med växelströmsledningar, en Harold P. Brown dödade djur med växelström, vilket filmades och spreds med Eddisons kameror, och Thomas Eddison själv konspirerade för att den elektriska stolen som höll på att konstrueras skulle drivas med Westinghouse-aggregat.
Den 16:e maj samma år var Nikola Tesla inbjuden att tala inför American Instutite of Electrical Engineers i New York. Föredraget han höll hette ”A new system of alternate current motors and transformers”. Westinghouse köpte redan i juni Teslas patent för växelström i flerfas. Kombinerat med Westinghouses transformatorer, som kunde omvandla högspänning (som var effektivt i kraftöverföringar) till relativ lågspänning (som man kan tänka sig att ha inomhus…) utvecklades därigenom elektricitetsöverföringen vi har idag. Parat med pressen från media förbättrades även elnätets överföringskablar till att inte vara lika farliga. Så, vid det tidiga 1890-talet var Strömkriget avslutat. Segrare var växelströmmen och den elnätslösning vi har idag, med växelström, stora kraftanläggningar, högspänningsledningar och transformatorer i flerfas.

Tesla gick vidare från strömmen, till radioteknik och radiostyrda manicker,till mekaniska kraftöverföringar mellan vätskor, och tillslut över till döds-strålar och jordbävningsmaskiner. Eddison ägnade slutet av sin karriär till att utveckla alternativ till gummi. Idag skymmer den elektriska belysningen, tillsammans med andra föroreningar, himlen så mycket att en stor del av världens befolkning inte har sett en klar stjärnhimmel.