Hon skrev poesi, och hade trots den vidriga ekonomin i trettiotalets USA ett deltidsarbete som servitris. Hon var liten och tunn. Inte ens hundrafemtio centimeter lång, och smal. Hon hatade sitt liv, och längtade efter spänning. Han var rapp i käften, även han liten till växten, och en småtjuv. Båda kom från liknande fattiga familjer i Dallas.
Clyde Chestnut Barrow var tjugo när han träffade den nittonåriga Bonnie Elizabeth Parker hemma hos en gemensam vän. De två blev genast förtjusta i varandra, trots att Bonnie redan var gift med en annan man (som just då var i fängelse för mord.) Men romansen blev avbruten när Clyde hamnade i fängelse för några bilstölder.
Bonnies mamma var rasande på dottern över hur förtjust hon var i Clyde, som dottern kallade sin ”själsfrände”. Det hindrade henne inte från att skriva brev till honom i fängelset, och slutligen smuggla in en pistol åt honom. Med hjälp av pistolen flydde Clyde tillsammans med några medfångar, men fångades några veckor senare och hamnade i fängelset igen, med ett fjortonårigt straff att se fram emot.
Clydes enda ljuspunkt i fängelset var breven från Bonnie. Han blev regelbundet våldtagen av en medfånge, och straffarbetet var otroligt hårt. För att komma undan slitet skadade sig Clyde med flit på en maskin. Maskinen klippte av honom en stortå, en skada som skulle göra honom halt under resten av sitt korta liv. Han hade inte behövt göra det, för hans mamma hade vänt sig till domaren och övertygat honom att släppa sonen.
Bonnie och Clyde återförenades, och skulle inte vara åtskiljda någonsin igen.
Olika kriminella började samlas runt paret, bland annat Clydes bror Buck och hans hustru Blanche. Barrow-ligan, som den kallades med de två bröderna i spetsen, strök runt i Texas, Oklahoma, New Mexico, och Missouri. Under den här tiden hade inte polisen någon möjlighet att bedriva något arbete över delstatsgränserna, och ligan som rörde sig med bilar gjorde arbetet väldigt svårt för dem.
Ligan var väldigt våldsam, trots att de bara lyckades med ganska små stötar. Tungt beväpnade, med bland annat kulsprutor (!!!), rånade de bensinstationer, begravningsbyråer och bankkontor i småstäder. De hamnade i skottväxling med polisen vid flera tillfällen, och dödade flera poliser. Andra mord och kidnappningar lades till listan av grova brott. Men allt som oftast fick de plundra tuggummiautomater för småpengar.
Ligan åkte nästan fast 1934 när polisen hittade deras gömställe, men de flydde i sista stund. De lämnade dock efter sig oframkallade filmrullar, som tidningarna fick tag på.
Bonnie och Clydes bilder blev en omedelbar succé hos media. Hon, på flykt med en annan man än hennes make, han, en ökänd brottsling. Båda var snygga och extravaganta. Tidningarna sålde som smör i solsken.
Gänget började bli allt mer slitna. Bonnie kunde knappt gå, efter att hon bränts ned till benet av batterisyra efter en bilkrash. Buck hade blivit träffad i huvudet av en polis-kula, så illa att hjärnan blottats. Blanche var nära nog blind efter att ha fått glasskärvor i ansiktet.
Den 23 maj 1934, reste Bonnie och Clyde tillsammans i en bil på vägen utanför Sailes i Louisiana. En grupp med poliser hade helt enkelt gett upp att bedriva polisarbete, och låg i bakhåll. Den första kulan träffade Clyde i huvudet, och dödade honom omedelbart. När Bonnie skrek öppnade resten av polisstyrkan eld, och sköt tills både bilen, och paret däri, hade fler hål i sig än ett såll.

Barrow-ligans härjningar bidrog kraftig till etableringen av FBI. När hon mördades var Bonnie inte misstänkt för något allvarligt brott. Hon, liksom andra ”gangsterdamer” som dödades av polisen under denna ”public enemy”-era, har fått en varsam myt vävd runt sig för att de skulle verka mer drivande än vad de var. Ett annat exempel är ”Ma Barker” (Föremål för Bonnie Ms låt Ma Baker), som av myndigheterna utmålades som hjärnan bakom operationen, medan hon i verkligheten var en långsam tant som aldrig riktigt fattade vad sönerna höll på med.