År 1299 grundade Osman I en dynasti, och ett rike, som skulle bestå i många hundra år. Det var det här riket som slutligen knäckte Rom, som besegrade de fruktade mamlukerna och erövrade deras länder, och som under lång tid skulle dominera Anatolien, Balkan, Arabien, Egypten och för den delen större delen av Svarta Havet och Medelhavet.
Vid 1900-talets början gick det Osmanska Riket på knäna. Brittiska och franska intressen gjorde allt större anspråk på staten, som befann sig i ett tillstånd av ständig ekonomisk katastrof och överhängande risk för kollaps. En en rad sultaner hade orsakat krisen genom att utplåna statskassan med magnifika palatsbyggen. Dessutom hade riket lidit svårt av angreppskrig från Ryssland.
Riket var under en enorm press från yttre och inre splittringar. Nya fristående stater hade redan knoppats av från imperiets väldiga områden. Den arabiska nationalismen var stark, och likaså den turkiska. På den Arabiska Kongressen i Paris 1913 framförde man krav på skolgång på arabiska, att värnplikten skulle ske i närområdet, erkännandet av arabiska som ett officiellt språk och representation på alla politiska nivåer.
Muhammeds kalifat hade utplånats av mongolerna, men hade sedan återupprättats några år senare i Egypten. När Osmanska Riket erövrade Egypten tillföll titeln kalif den osmanske sultanen i Konstantinopel. Eftersom även den heliga staden Mekka fanns inom imperiets gränser var det därför rimligt att sultanen år 1908 insatte Hussein ibn Ali som Emir av den heliga staden.
Så kom det första världskriget, och Osmanska Riket allierade sig med Tyskland. Frankrike och Storbritannien såg sitt tillfälle, och valde att stötta arabernas revolution. Den här dagen, den 5:e juni 1916, utropade sig Hussein ibn Ali, med hjälp från bland annat ”Lawrence av Arabien”, självständig från det Osmanska Riket.
Hans planer på ett Stor-Arabien gick dock i stöpet. Britterna och fransoserna hade ingen avsikt att faktiskt stödja rebellerna att bilda en egen stat, trots att de hade gett sken av det. De hade egna ambitioner i området.
1922 gick det Osmanska riket i graven, och 1924 avskaffade den turkiska landsfadern Attaturk kalifatet helt som instution. Hussein ibn Ali försökte då utropa sig själv till kalif, men stötte på så stort motstånd att han tvingades i exil, i vilken han dog flera år senare.