Sedan Rom först kommit i kontakt med (läs: krigat med) de germanska stammarna i norr hade dessa blivit större och mer teknologiskt avancerade. Dessutom hade de lärt sig om det romerska sättet att föra krig: så tidigt som år 9 hade germanerna utplånat flera romerska legioner i skogarna vid Teutoburg.
Men år 370 korsade hunnerna Volga, och drev många stammar framför sig på flykt. Det blev som ett stort dominospel av invasioner, där hela folkstammar på flykt drev undan andra folk, och många barbarer sökte skydd innanför roms gränser i både öster och väster.
Gut-thiuda, eller gut-folket, använde det latiniserade namnet Goter för sig själva, och enligt sina egna sägner härstammade de från Gotland (ja, faktiskt). De drev ned genom vad som idag är Polen i sydostlig riktning, tills de delade upp sig i två stora grupperingar, väst-goter och öst-goter. De slog sig ned i vad som idag är Ukraina och Rumänien respektive. Eller, slog sig ned och slog sig ned. ”Tilldelades områden av Öst-Rom efter ett blodigt krig” är nog närmare sanningen.
En visigotisk hövding tilldelades titeln kung av sina följare. Hans namn var Alarik.
Alarik kände sig åsidosatt när många av hans soldater dödats i stridligheter mellan Öst-rom och Väst-rom. Irriterad samlade han ihop de goter han hittade och marscherade mot Konstantinopel, i samma stund som hunnerna myllrade in i Anatolien. Kejsaren betalade Alarik att låta huvudstaden vara, och istället stack han iväg till Grekland och plundrade. När Kejsaren i Konstantinopel anställde hunnerna att slåss för honom kände Alarik att hans position som romersk vasall var ytterst svajjig, och han gav sig av västerut.
Tiden i Väst var tumultartad. Goterna började överge Alarik, och gav sig av med andra hövdingar. Så många goter blev tillfångatagna och gjorda till slavar att slavpriserna i Rom helt kollapsade.
Staden Rom var vid den här tiden inte längre huvudstad för det västra romerska imperiet. Den hade flyttats runt en aning, och när Alarik marscherade in flyttades den från vad som idag är Milano till det mer försvarbara Ravenna. Imperiet hade varit på glid länge, och hade inte klarat motgångar lika bra som det rikare östra imperiet.
Alarik hotade att ödelägga Italien om han inte fick en stor lösensumma, som romarna till slut gick med på eftersom de behövde hans krigare till att konfrontera en man som utropat sig till Kejsare i Gallien. Men innan några pengar hade hunnit nå got-kungen dog kejsaren, och betalningen föll mellan stolarna.
Så Alarik tog sin här och plundrade Rom.
Den 27:e augusti 410 var tre dagar av skövling över. Staden, som inte hade fallit till en inkräktare på 800 år, låg nu i ruiner, dess folk på flykt och dess rikedomar skövlade.
Visigoterna drog vidare västerut och slog sig ned på Iberiska halvön där de grundade ett rike. Skövlingen av Rom anses som en viktig milstolpe i den långa process som var Roms fall, och var en sådan stor framgång så att vandalerna gjorde samma sak 455, strax efter den fantastiska historien med Honorias frieri till Attilla. Man kan anse att Väst-rom slutligen föll 476 när germanen Odoacer avsatte pojk-kejsaren Romulus Augustulus (bokstavligen Lille Augustus) och gjorde sig till kung av Italien.

”Gotisk” användes under renässansen som en nedsättande benämning på medeltidens enastående fria valv, skickliga användning av ljus och fenomenala gargoyler. Då ville man tillbaka till antikens pelare och marmor-statyer (som man vid den tiden misstolkade och undlät att måla i vackra färger som de gamla grekerna själva gjorde). Den moderna Goth-stilens namn kommer därifrån, och hänvisar till Ny-Renässansens (artonhundratalets) tolkning av ordet, som betyder nedstämd eller mörk.

Att kalla tiden efter (väst) Roms fall för ”The dark ages” eller ”mörk” är väldigt väst-centriskt. Vid den här tiden frodades arabisk, persisk, indisk, och kinesisk kultur, och i Meso-Amerika växte sig Teotihuacan så stort att det slutligen kollapsade. Och själva Rom levde kvar med kraft från Konstantinopel i ytterligare tusen år. Men inte bara det. Även i väst skedde många betydande framsteg i metall-arbeten, arkitektur, jordbruk och militärteknologi.