Immanuel Nobel föddes i en fattig familj i Gävle år 1801. Under sitt liv byggde han, som ingenjör och skeppsbyggare, upp en betydande förmögenhet. En stor del av familjens tillgångar tillkom när hans son Robert, som skulle köpa valnötsträ till faderns gevärsverkstad i Sankt Petersburg, istället på impuls köpte ett oljefält i Baku. Robert hade tidigare gjort flera dåliga affärer och hånades av familjen för detta. Oljefältet i Baku visade sig dock bli en enorm framgång. Storebrodern Ludvig Nobel blev direktör för bolaget och lyckades, med hjälp av flera uppfinningar, sänka produktionskostnaderna för nafta avsevärt. Istället för att bära oljan i krus på åsnor anlades en pipeline som ledde oljan direkt till världens första oljetanker, konstruerad av Nobel, i Svarta havet.

En av Immanuels söner är idag världsberömd: Alfred Nobel. Hans uppfinning av  (och patent på) dynamiten, och den ekonomiska trygghet som familjens tillgångar gav, möjliggjorde en storskalig produktion som gjorde Alfred stormrik. Han investerade även stora summor i olika projekt inom vapentillverkning.

När Ludvig dog 1888 begick en fransk tidning ett misstag och blandade ihop bröderna. Alfred Nobel fick en chock när han läste rubriken: ”Dödens köpman död.” Tidningen skrädde inte orden när de beskrev mannen de trodde var död: Alfred Nobel var verkligen en dödens köpman med djupa investeringar i krigsindustrin.

Händelsen gav Alfred en tankeställare. I november 1895 upprättade han ett testamente där han bestämde att räntan på huvuddelen av hans enorma förmögenhet skulle användas till att belöna personer som gjort betydande insatser för mänskligheten. Vi vet alla att detta blev grunden för Nobelpriset.

Den 10 december 1896 avled Alfred Nobel av en plötslig stroke. Innehållet i hans testamente kom som en överraskning för hans närmaste.

Det är dock viktigt att förstå att Alfred Nobel aldrig distanserade sig från vapenindustrin. Så sent som 1894 köpte han Bofors och förvandlade företaget till en världsledare. Boforskanoner är än idag ”top of the line”.

Alfred Nobel tillhörde en tankeskola som var vanlig under hans tid: att om man tillverkade tillräckligt brutala vapen skulle krig bli så avskräckande att de inte längre kunde äga rum. Idag behöver vi förlita oss på det tankesättet, när vi hoppas på att världens kärnvapenarsenaler ska avskräcka från total förstörelse.