Under åren 55 och 52 före Kristus började det första triumviratet att falla samman. De tre mäktiga männen Caesar, Crassus och Pompejus hade vid förhandlingsbordet delat upp inflytandet mellan sig: Pompejus blev konsul och ansvarig för Spanien, Crassus blev konsul och fick kontroll över Syrien, och Caesar utsågs till guvernör över det väldiga Gallien, där hans styrkor vann stora segrar. Men under dessa ödesdigra år besegrades och avrättades Crassus av partherna. Caesars dotter, som var gift med Pompejus, avled. Och Caesars seger över Vercingetorix gjorde honom oerhört populär; inte bara bland sina egna soldater, utan även i Rom. Under denna tid blev Pompejus och Caesar bittra rivaler.
Värt att nämna är att det några decennier tidigare hade genomförts en omfattande reform av den romerska armén. Tidigare hade romerska soldater rekryterats från de landägande klasserna, som hade ett direkt intresse av att upprätthålla republiken och dess institutioner. De lägre klasserna, plebejerna, kallades endast in när ett tillstånd av tumultus (kris) proklamerades, vilket skedde mycket sällan.
Under de cimbriska krigen var den romerska armén, uppbyggd enligt detta gamla system, nära att kollapsa. Den hade stora svårigheter att stå emot barbarerna som strömmade in från Jylland. General Gaius Marius, en krigshjälte, genomförde därför reformer som gjorde den romerska armén mer effektiv. En standardiserad och enhetlig legion blev härens ryggrad, och soldater rekryterades nu i stor skala från de lägre klasserna. Efter lång tjänstgöring belönades soldaterna med land (vilket skapade ett tryck på Rom att expandera), och deras löner betalades direkt av generalerna.
Så, när Caesar bröt upp från Gallien och marscherade mot Italien började senaten i Rom att svettas. Denna dag, den 7 januari år 49 före Kristus, framförde senaten ett ultimatum till Caesar: att omedelbart överlämna kommandot över sina arméer till senaten, annars skulle han förklaras fiende till Rom.

Tre dagar senare korsade Caesar floden Rubicon och lär, enligt Shakespeare, ha sagt de berömda orden: ”Tärningen är kastad.”