Lincoln vann presidentvalet 1860. Han kampanjade med en antislaveriplattform mot ett demokratiskt parti som var splittrat i slaverifrågan. Som ett direkt svar på Lincolns valseger knoppade flera delstater av från förbundsrepubliken och bildade Amerikas Konfedererade Stater (CSA).
Innan Lincoln nått Washington (han åkte som vi lärt oss runt och hälsade på brevvänner) hade South Carolina, Mississippi, Florida, Alabama, Georgia, Louisiana och Texas redan lösgjort sig. USA stod på randen till inbördeskrig.
Denna dag, den 18e februari 1861, med Lincoln fortfarande på tåget, svors Jefferson Davies in som konfederationens första (och som det skulle visa sig, sista) president. Han förblev på posten tills han infångades i en skog, förklädd i sin frus kläder, 1865.
Slaveriet var avgörande och central bland frågorna som ledde till inbördeskriget. Runt 1866 dök det upp en alternativ historiebeskrivning som brukar kallas ”Lost Cause”, och som beskriver kriget som en nobel kamp mot en övermäktig förtryckare, en kamp för att värna om delstaternas rättigheter och friheter. Korrespondens, dokument, kungörelser och deklarationer skrivna under eller före kriget gör det dock väldigt tydligt att det handlade om att inte bara vidhålla, utan även utöka, slaveriet.