1862 vann den mexikanska generalen Ignacio Zaragozas trupper över fransoserna vid slaget vid Puebla. Fransoserna var där, inbjudna av mexikanska konservativa krafter, för att störta republiken och återinföra monarkin. Vinsten vid Puebla eldade på kämpaglöden, som dock fick sig en törn när Zaragoza dog i en sjukdom bara några månader senare och fransoserna intog Ciudad de Mexico.
När inbördeskriget i USA var över började Washington låna ut stora summor till republikanerna, nog för att Frankrike skulle anse situationen ohållbar och dra sig ur kriget. USA hade själva bedrivit ett stort erövringskrig mot Mexiko bara ett par decennier tidigare.
På sjuttiotalet blev Porfirio Díaz Mexikos diktator, och under hans år vid makten eldade han på åminnelsen av Cinco de Mayo, eftersom han själv hade medverkat i slaget. När Díaz störtades i Mexikanska Revolutionen svalnade intresset för högtiden kraftigt i Mexiko.
I USA däremot omfamnades högtiden av mexikanska civilrättsaktivister på 1940-talet. Det var först på 1980-talet, då häftiga kampanjer använde dagen för att marknadsföra öl, som den nådde en större publik. Cinco de Mayo firas omfattande i USA, medan man i Mexiko firar 16 september, i åminnelsen av Grito de Dolores, startskottet på det Mexikanska frihetskriget.