Kriget hade varit i nästan hundra år. En lång rad med engelska kungar hade hävdat sina anspråk till den franska kronan. Den engelska krigarkungen Henry V hade nästan avslutat det, när han vann en enastående seger vid Agincourt, gifte sig med den franska prinsessan Katarina och blev den galne franske kungen Karl VIs arvinge. Men både Henry och Karl dör plötsligt. Henry en liten tid innan Karl. Engelsmännen ansåg att arvet ändå kom att vila på Henrys och Katarinas lilla sons huvud, en son som med tiden skulle visa sig även ärvt sin morfars galenskap.
Kriget fortsatte. På ena sidan den åttaårige engelska kungen. På den andra, Karl, son till Karl VI, bror till Katarina och dauphin (lit. delfin, tronarvinge till Frankrike), som förståeligt var rätt förbistrad över sin fars testamente.
Det var vid den här tiden som en fransk bonjänta, född runt slaget vid Agincourt, fick gudomliga uppenbarelser. Hon var kvinna, och bonde, på den tiden dubbelt obetydlig. Men det var hennes kall att sätta Karl på tronen som Karl VII.
Det sägs att hon lyckades peka ut Karl, förklädd, i ett rum fullt med andra. Hon imponerade på de betydande adelsmännen. Hon imponerade på de hårdföra soldaterna. Hon kläddes i en rustning, och red i spetsen för de franska arméerna, som nu var fyllda med ett nytt hopp, inspirerade av Jeanne d’Arc.
Denna dag, den 8:e maj 1429, utförde hon sitt största dåd. I spetsen för en undsättande armé bröt hon den engelska belägringen av Orleans.
Men Jeannes historia skulle bli både kort och tragisk. Hon togs till fånga av burgunderna. Karl vägrade att betala hennes lösensumma, så istället såldes flickan till engelsmännen. Bara 19 år gammal brändes hon på bål för att ha burit manskläder, och för häxeri.
Totalt skulle kriget rasa i 116 år, och har gått till historien som hundraåriga kriget. Jeannes minne sporrade fransoserna som slutligen slängde ut engelsmännen, som själva snart utkämpade ett inhemskt tronföljdskrig, Rosornas Krig.

Och nej, jag vet inte varför den franska kronprinsen kallas delfin.