I mitten av maj 1612 landade danska trupper vid Götaälvs mynning och marcherade uppströms. De satte upp kanoner på kullen som idag kallas Sannabacken och började den 22:a maj beskjuta fästningen Älvsborg. De 400 försvararna tvingades till slut kapitulera.
Det var andra gången danskarna tagit fästningen, och andra gången de begärt en stor lösensumma för att lämna tillbaka den. Efter freden i Knäred slutits skulle Sverige betala en miljon daler silver. Många andra områden ingick i tillbakaköpet, men Älvsborg var fenomenalt viktigt eftersom det utgjorde Sveriges enda väg västerut. En miljon daler, eller fyra miljoner mark, eller åttahundratusen riksdaler var en hisnande summa, som betalades via lån, höjda skatter och genom intäkter från koppargruvorna.
Den unge kungen skulle knappt tio år efter Älvsborgs fall grunda ett starkare fäste i området. Den leriga jorden krävde experter från Holland, varvid den nya staden, som fick namnet Göteborg, fick en holländsk stadsplan. Den mullige närsynte kungen drog därefter in Sverige i trettioåriga kriget, vilket skulle kosta Sverige och Europa oräkneliga liv. Kungen, som skulle visa sig vara ett militärt geni, gick senare till historien som Lejonet från Norden, den moderna krigskonstens fader, och den som byggde en stormakt av det luspanka landet han ärvt.
Älvsborgs lösen och de ständiga krigen skulle ha långtgående ekonomiska effekter på Sverige, bland annat genom den katastrofala dubbla myntfoten, med både koppar och silver som bas. Det skulle bland annat resultera i de komiskt stora kopparmynten från stormaktstiden.
Själva fästningen rustades upp kraftigt, ända fram tills att den revs ett halvt sekel senare. Den hade hunnit bli kraftigt omodern och hade nackdelen att man inte kunde försvara den mot kanoner på höjderna omkring. Stenarna roddes ut för att användas vid bygget av Nya Älvsborg som idag ligger ute i älvfåran. På den gamla platsen ligger idag en ruin, resterna efter en sprängning och att man under åratal använde den som stenbrott.