29 maj, Mehmed II intar Konstantinopel

”Om du är sultan, kom hit och led din armé. Om jag är sultan; kom hit och led min armé.”

Mehmeds far lämnade den osmanska tronen till honom när han bara var tolv år gammal. Under sin första, korta, regeringstid hamnade Mehmed mitt i vägen för ett ungersk korståg. Ungrarna hade brutit mot freden i Szeged, efter en intygelse från Påven att ett avtalsbrott mot muslimer inte räknades som ett avtalsbrott.

Den tolvåriga Mehmed krossade korståget, men bönade och bad sin far att komma tillbaka. Till slut gjorde han det faktiskt. Det skulle dröja tills pojken var nitton innan hans far dog och han återigen blev imperiets härskare.

Den här gången kände han sig mer redo. Den unga sultanen vände sig till Orban, en ingenjör från Transylvanien, och bad honom tillverka en enorm kanon. Mehmed hade en speciell sak i åtanke för den här enorma kanonen, Konstantinopels murar.Den bysantiska huvudstaden var otroligt välskyddad. På en sida av sundet, på en sida av de fenomenala murarna som Theodosian-familjen uppfört under sin tid.

Bysantium hade inte längre ett imperium, och bestod huvudsakligen av den viktiga staden och diverse områden i närheten. Mehmed ansåg det ändå som sin plikt att inta staden. Inte bara för att han då skulle kontrollera andra halvan av den viktiga Bosporen, som kontrollerar Svarta Havets anslutning till Medelhavet. Dessutom hade Abu Ayyub al-Ansari, en god vän till profeten Mohammed, stupat utanför Konstantinopel för många hundra år sedan. Medhmed ansåg det som sin religiösa plikt att fullfölja anfallet.

I april 1453, anlände Mehmed med mellan 80000 och 200000 soldater, 320 skepp och 70 mäktiga kanoner, däribland Orbans monsterkanon. Försvararna slogs som lejon. De väldrillade soldaterna som fyllde hålen Mehmed lyckades göra i murarna stod så tätt packade och var så tungt pansrade att det var omöjligt för dem att falla omkull, och därmed trampas ned. Trots Orbans supervapen var vägen in inte igenom de gamla murarna.

Mehmed gav inte upp. Inloppet till Konstantinopels hamn täcktes av en kedja, och försvarades av krigsskepp. Den unge sultanen beordrade sina ingenjörer att bygga en väg av trä, över Galata-halvön och ned mot sundet på andra sidan. Över den drog han många av sina fartyg, och kunde anfalla ännu ett avsnitt av de mäktiga murarna. Försvarna var tvungna att sprida ut sig mer, och den 29:e maj, efter 57 dagars belägring, intog Mehmed Konstantinopel.

Han utsåg nästan omedelbart staden till sin nya huvudstad. Hans krig skulle inte sluta där, och han skulle gå till historien som ”Erövringens fader” eller ”Mehmed Erövraren”. Han var vid Konstantinopels fall bara 21 år gammal.

Trots att Medhmed själv ansåg att han nu gjort sig till Kejsare av Rom, så räknar många detta som romarrikets slutliga fall. Riket bestod därför mellan 753 före kristus, och till Medhmeds intagning av Konstantinopel 1453, en period på över 2200 år.

Staden, som länge skulle behålla namnet som kejsar Konstantin gett den, förblev en viktig stad. Idag heter staden Istanbul.

Ett svar på ”29 maj, Mehmed II intar Konstantinopel

Lämna ett svar till Niklas Hallenfur Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *