I mitten av september 1905 kokade Karlstad. Staden låg nämligen mitt emellan Stockholm och Christiania (läs: Oslo), och hade därför valts som ort för förhandlingarna. Problemen var så överhängande att den norske utrikesministern Jørgen Løvlands tagit fram sin klocka, för att, som han senare berättade: ”Veta precis vilket klockslag kriget bröt ut.”
Sedan freden i Kiel, ett kort krig och den efterföljande Mosskonventionen hade Norge och Sverige varit i personunion under den svenske kungen. De enda två instutioner som länderna hade tillsammans var utrikespolitiken och just kungen. Även om Norge spelade andra-fiol till Sverige hade landet egen poliskår, egna lagar och en egen här.
Kort efter firandet av 17:e maj (som firas för att det var datumet Norge antagit en egen konstitution innan landet ändå tvingats in i union med Sverige) förklarade den norska regeringen att den svenske kungen slutat fungera som norsk kung. Regeringen hade nämligen begärt sin egen upplösning, något kungen sagt nej till, då han inte kunde tillsätta någon ny. Bakgrunden till det här var förhandlingar som skurit ihop angående ett norskt konsulatväsen som skulle öka Norges förmåga att bedriva utrikespolitik.
Den svenska regeringen började mumla om krav på en norsk folkomröstning i frågan. Norrmännen förekom svenskarna och höll en omröstning, där en överväldigande majoritet önskade att unionen skulle upplösas.
Norska trupper var mobiliserade, och den Bohuslänska flottan låg med ångan uppe dag och natt, beredd att rycka ut ifall kriget skulle komma. Punkten där förhandlingarna var på väg att falla samman på var angående nedrustning av norska befästningar mot den svenska gränsen.
Men den 23:e september 1905 nådde plötsligt parterna en överenskommelse, med en demilitariserad zon på båda sidor av gränsen. Dessutom kom länderna överens om att lösa kommande problem genom diplomatisk förlikning.
Det svenska officiella erkännandet av unionsupplösningen kom i oktober samma år. För första gången sedan 1380, då super-Maggans son ärvt den norska tronen, var Norge nu självständigt.