De femton år som förlupit sedan slutet på det första opiumkriget hade varit osäkra. Trots att kineserna tvingats öppna flera hamnar fanns det inte något stort intresse för västerländska varor på den kinesiska marknaden. Britterna, som inte var sugna på att betala i silver för kinesiska varor, massproducerade opium i Indien som de sedan dumpade på den kinesiska marknaden, vilket resulterade i en våg av missbruk.
Skeppet Arrow hade tidigare tagits av kinesiska myndigheter eftersom skeppet används av pirater. Det köptes sedan av britter i Hong Kong, hissade brittiskt flagg, och handlade runt kinesiska hamnar. Den 8:e oktober 1856 skedde Arrow-incidenten, då kinesiska myndigheter bordade Arrow, arresterade den kinesiska besättningen och slet ned den brittiska flaggan från dess mast. Britterna såg detta som ett legitimt tillfälle att förklara krig, för att tvinga fram mer fördelaktiga villkor i handeln med Kina.
De skulle dock visa sig bli upptagna med Sepoy-upproret i Indien, där lokala soldater reste sig mot det brittiska ostindiska kompaniet som styrde subkontinenten. Med det indiska myteriet blodigt nedslaget, och Indien flyttat från företagets ägo till att bli Victorias kronkoloni, vände sig imperiet slutligen mot Kina ungefär ett år senare. Även andra västmakter blandade sig i kriget på britternas sida.
Det gamla sommarpalatset brändes ned av brittiska trupper, och kejsaren tvingades att fly. I fredsfördraget tvingandes Kina att avsäga sig territorium till dels Ryssland (bland annat Port Arthur vars betydelse i det Japanska-Ryska kriget vi talat om), och till Storbritannien (Hong Kong utökades). Religionsfrihet infördes, vilket betydde att utlänningar nu fick rätt att missionera i landet. Dessutom legaliserades opium-handeln helt, och fler kinesiska hamnar öppnades. Dessutom skulle ett stort krigsskadestånd utbetalas till Frankrike och Storbritannien.
Prestigeförlusten för Qing-dynastin var total. Landets här hade, trots en tiodubbel övermakt, krossats i grunden av de mycket modernare inkräktarna. Opium-handeln förlorade sin betydelse först mot 1900-talets början. Efter det kunde Kina ingå handelsavtal med Indien för att stoppa införseln av drogen i landet. Trots att de kanalerna stryptes vid 1917 skulle det dröja till kommunisternas maktövertagande 1949 innan det storskaliga användandet av drogen upphörde. Under opiums ”glansdagar” mot slutet av 1800-talet var så många som var tionde kines beroende av drogen.