Mitt under den tyska belägringen 1870 föddes en pojke i Paris vid namn Georges Claude. Han studerade vid École supérieure de physique et de chimie industrielles de la ville de Paris. Hans första arbete var som kabelinspektör på en kabelfabrik, men senare övergick han till att övervaka ett elektriskt laboratorium. Under denna tid började han ge ut tidningen L’Étincelle Électrique (Den Elektriska Gnistan). Genom tidningen lärde han känna forskaren Jacques-Arsène d’Arsonval, en framstående expert inom elektrobiologi som bland annat utvecklade elektroterapitekniker. De två blev goda vänner.
Det var ungefär vid denna tid som Georges Claude gjorde sin första stora uppfinning. Han utvecklade en metod för att lösa upp acetylen i aceton, vilket gjorde de trycksatta flaskorna mycket säkrare att hantera och minskade risken för explosioner.
Hans verkliga genombrott kom 1902, när han på industriell skala började använda en metod för att buteljera flytande luft. Detta blev en enorm framgång, och hans företag växte till en internationell jätte som försåg världen med flytande syre, kväve och argon.
Den 3 december 1910, under bilmässan i Paris, presenterade Georges Claude sin mest kända uppfinning. Tack vare sin tillgång till stora mängder neongas från sina fabriker hade han kommit på ett sätt att försegla gasen i slutna glasrör. När gasen utsattes för elektrisk ström började den lysa – och neonskylten var född!
Senare i livet experimenterade Claude med d’Arsonvals idéer om att bygga ett kraftverk som utnyttjade temperaturskillnader mellan de varma ytvattnen och det kalla djupvattnet i havet. Trots flera försök hindrades projektet av stormar och tekniska problem. Arbetet avbröts slutligen helt vid andra världskrigets utbrott.
Under kriget var Georges Claude en ivrig kollaboratör med nazisterna. Han hade alltid varit en stark motståndare till demokrati och välkomnade den tyska diktaturen. År 1945 drogs alla hans hedersbetygelser in, och han förlorade sina betydande positioner. Han dömdes till livstids fängelse, anklagad för att ha bidragit till tillverkningen av V2-raketen (vilket han friades från) och för att ha spridit anti-fransk propaganda (vilket han dömdes för). Han frigavs dock efter fem år. Under sina sista år lyckades han delvis återupprätta sitt rykte genom sitt arbete med havsvärmekraft.